81 Västmannalagen Av Västmannalagen finns tre pergamentshandskrifter från 1300-talet. Schlyters huvudhandskrift är av honom daterad till förra hälften av detta århundrade. Västmannalagen har ett förord men saknar stadfästelse. Södermannalagen Södermannalagen är bevarad i två medeltida pergamentshandskrifter, B 53 KB och Ny Kgl. Sami. 2237, 4°, Köpenhamn, av Schlyter betecknade somhsA och hsB. HsA dateras av honom till förra hälften av 1300-talet, ”eller ej långt efter år 1327”. Den har ett företal men ingen stadfästelse. HsB har både företalet och Magnus Eriksson stadfästelse, bägge i början av lagen. Stadfästelsen är daterad till 1327. Kungens titel stämmer emellertid inte med detta årtal, eftersom han anges vara kung även över Skåne, vilket han blev först 1332. HsB kan emellertid inte vara äldre än 1335, då Magnus Erikssons eriksgata från detta år omtalas. Schlyter anser att språket i denna handskrift ”röjer spår af en senare tid” men han daterar den, tydligen av andra grunder, till ”inte långt efter 1335”.Genom att Schlyter använder olika kriterier vid sin bedömning - dels språkliga, dels innehållsmässiga - blir denna motsägande. Det skulle inte skilja mer än några år mellan hsA och hsB, samtidigt som hsB skulle visa en rad nyare ordformer jämfört med hsA. HsB skiljer sig från hsA på en rad punkter. Den största skillnaden består i att hsB i sin konungabalk har införlivat den nya valstadgan, vilken ersätter den gamla i hsA. De övriga fallen gäller mindre ändringar och tillägg men åtminstone ett par av dem innebär en väsentlig förändring mot hsA.^ HsB är vidare defekt genomatt kapitlen omsjälagåva och testamente har avlägsnats. Södermannalagens kyrkobalk finns bevarad i mer än 40 handskrifter av landslagarna. Åtminstone en av dessa, skriven på 1300-talet, har inte hört till någon lagbok utan har utgjort en handskrift för sig. Stadfästelsen och företalet i de centrala svealagarna Upplandslagens stadfästelse inleds med en allmän betraktelse över gammal och ny lag, tidens gång och behovet av både kontinuitet och förändring i lagstiftningen. Lagman Birger Persson sägs ha fått kungens uppdrag att jämte en kommission på 12 ledamöter företa den nödvändiga revisionen. Efter upprepade påståenden omatt denna skett efter invånarnas ivriga böner, avslutas stadfästelsen med hot om konungens hämnd för dem som inte rättar sig efter den nya lagen. Särskilt understryks att invånarna i norra Roden ska följa den utan alla
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=