RB 41

79 förra hälft. Dessa förlagor bygger i sin tur på äldre, skriftliga källor. Det är allmänt antaget att ärkebiskop Oysteins kristenrätt utgör underlaget för Frostatingslagens kristenrätt. Frostatingslagen gällde i nordvästra Norge samt i Jämtland och Härjedalen. Gulatingslagen bygger även den på en nu förlorad handskrift från 1200-talet. Huvudtexten är en sammanställning av två redaktioner, som anses återgå på Olav den helige och Magnus Erlingsson. Man antar att en skriftlig redigering av lagen har skett före utgången av 1000-talet. En senare lagrevision ska ha företagits av Magnus Erlingsson under tioårsperioden efter riksmötet i Bergen 1164. Lagen gällde för sydvästra Norge. Enligt uppgifter i kungasagorna ”sattes” dessa lagar av kungen eller av kung och biskop gemensamt omdet gällde kristenrätten. Av den världsliga delen av Eidsivatingsloven finns endast ett fragment bevarat, daterat till omkring år 1230. Lagen har gällt för hela östra delen av Norge. Kristenrätten finns i två bearbetningar, en äldre och utförligare och en mera kortfattad, som är ett utdrag ur den första. Av varje redaktion är bevarad två handskrifter, samtliga yngre än år 1300. Borgartinget var ursprungligen endast ett hyllningsting. Första gången det är nämnt som lagting är år 1224. Borgartingslagens världsliga del har varit densamma somEidsivatingslagen. Kristenrätten var däremot inte gemensam. Borgartings kristenrätt föreligger i tre redaktioner. Den äldsta handskriften är från omkring år 1300. Den gällde för sydöstra delen av Norge med Oslo stift. Norska landslagen Magnus Lagaböters landslag är formellt ingen landslag utan föreligger i fyrautgåvor, en för vart och ett av de fyra lagtingen. Det somskiljer är emellertid endast namnet på lagtinget och föreskrifterna omhur många representanter som ska sändas dit. Efterordet är ett promulgationsdekret. Lagen är utfärdad 1274. Med denna lag blir den världsliga rätten i Norge enhetlig. De äldsta handskrifterna är från slutet av 1200-talet, de flesta från förra hälften av 1300-talet. Hirdskrå Hirdskrå gällde för kungens hird och de statliga ämbetsmän somhörde till den. Den är bevarad i den form den fick genom Magnus Lagaböters stora lagrevision på 1270-talet. Från 1200-talet finns endast fragment bevarade, från 1300talet däremot 9 fullständiga handskrifter.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=