RB 41

77 redan där. Den styrning som jag påvisat angående äganderätten i ASun är av samma typ som den man finner i Lombardakommentarerna, alltså inga stora förändringar utan i formav företräde åt den önskade meningen. Att ASun också är upplagd som lärobok och praktisk handledning är uppenbart. Det finns åtskilliga uppgifter av värde för rättens handhavare. De konkreta anvisningarna för hur järnbörd ska gå till har somnämnts tillkommit för att förebygga fusk och har riktat sig till alla präster sommedverkade i sådan bevisning.^ Någon motsättning mellan ett sådant ändamål och ändamålet att göra lagen fullständig och att därvid tolka vissa regler i en bestämd riktning finns inte. Här finns en parallell till lombardisternas ovan beskrivna verksamhet. Man ska också vakta sig för att tyda alla motiveringar och moraliserande utläggningar i ASun som tecken på dess uteslutande lärobokskaraktär.^ Sådana finns också i äldre, kungagivna lagar, exempelvis Liutprands lagar från 700talet. ASun visar en stor likhet med stilen i dessa texter. Direkta språkliga överensstämmelser finns också med Lombardakommentaren.^ Man får inte förbise att den juridiska formen är bestämd av den aktuelle lagredaktörens litterära referenser. Den ovannämnda uppgiften omAnders Sunesen somförfattare till den latinska versionen lyder sålunda: Explicit liber legis scanie, quem dominus andreas, lundensis ecclesie archiepiscopHS, suethie primas, apostolice sedis legatus, composuit ad utilitatem totius terre. Med totius terre måste menas mer än Skåne. I varje fall bör det avse även de dåvarande danska områdena Blekinge och Halland. Men eftersom det framhålles att Anders Sunesen också är primas för Sverige bör även detta land inkluderas. Sompåvens legat i Uppsala och Lunds kyrkoprovinser hade Anders Sunesen rätt att göra visitationer, avgöra rättssaker och ge absolutioner. Omvi ska tro notisen - och inget motsäger den - har alltså avsikten med ASun varit att den skulle gälla även för nuvarande svenska områden. Att den lag somsedan går under namnet Skånelagen faktiskt gällt i ett större danskt område än själva Skåne är sannolikt. Danska forskare anser att Jutalagen företer så stora likheter med Skånelagen att en gemensam nämnare funnits. Jag ska i ett kommande kapitel visa att den grundläggande systematiken i skånerätten överensstämmer med Upplandslagens och Östgötalagens. Det är fullt möjligt att skånerätten haft detta större giltighetsområde redan före Anders Sunesens tid, eftersomde danska ärkebiskoparna redan från början hade överhögheten över kyrkorna i Norden.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=