73 ren är en kort, systematisk framställning av langobardrätten i anslutning till titelföljden i Lombarda intitulata. Det är samma arbetssätt som glossatorerna senare använde vid sin bearbetning av den romerska rätten. Till lagtexten fogar Ariprand dels resultaten av sin egen utläggning, dels fall ur praxis. Romersk rätt är använd även om direkta hänvisningar saknas. Ariprands verk blev i sin tur föremål för bearbetning någon gång under 1100-talet, troligen vid mitten av århundradet. I denna nya kommentar är Ariprands tolkning genomgående ställd mot Albertus’. Det är antagligt att denna bearbetning gjorts av Albertus själv. Albertus använder sig i högre grad än Ariprand av romersk rätt. En historisk inledning föregår kommentaren, vari ett utdrag ur Paulus Diaconus’ historia omlangobarderna är infört. Albertuskommentaren har varit tämligen utbredd under 1200-talet. Dessutom förekommer utdrag från bägge kommentatorerna i i ett flertal Lombardahandskrifter, bland annat i sammanhang med länsrätten. Kyrklig anknytning Ovan har påpekats att lombardisterna gjort ändringar i texten till förmån för kyrkan. Ett annat exempel på kyrkans intresse för Lombardan är Lanfrancus’ verksamhet. Lanfrancus, som var född i början av 1000-talet och dog omkring 1090, var en av den langobardiska skolans ledande män, kännare också av romersk och kanonisk rätt. Han har glosserat en handskrift av Liber Papiensis. Efter mitten av 1000-talet är han känd som ledande påvlig teolog. Bland hans talrika elever märks Anselmav Canterbury, Ivo av Chartres och påve Alexander II under dennes studietid. Själv blev han efter normannernas erövring av England ärkebiskop av Canterbury." Langobardisk rätt gick under namnet lex vulgaris och ansågs av kanonister ha den fördelen att den var begriplig för alla. En bokförteckning från 1023 visar att klostret Montecassino då hade Edictus Rothari. Detta intresse från kyrkans sida manifesterades tidigt. Nikolaus I ska sålunda ha gett langobardisk lag till den nyomvände bulgarkungen genomdennes sändebud, somår 866 inträffade i Rom.'2 Användning i praxis Lombardan är inte något officiellt verk. Systematiseringen är gjord av privata jurister för läroändamål men också för juridisk praxis. Langobardisk rätt var trots det gällande lag, i södra Italien till slutet av 1600-talet, enligt vissa uppgifter ännu längre. Som lärobok och objekt för utläggningar och kommentarer fick den betydelse även långt utanför sitt omedelbara giltighetsområde. Denna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=