72 Lombarda intitulata indelas vanligen i tre böcker och dessa i sin tur i titlar. Detta återgår på romerska förebilder. Särskilt tydligt visar sig den romerskrättsliga förlagan i rubrikerna, som är tagna från Codex och från Institutionerna. Det finns inga säkra uppgifter omvilka som gjort dessa sammanställningar eller var detta skett. Platsen är sannolikt Pavia eller möjligen någon annan norditaliensk stad. Pavia var säte för en skola i langobardisk rätt. Liber Papiensis har fått sitt namn av sentida forskare, somantog att Pavia var ursprungsorten. I handskrifterna kallas samlingen Liber legis Langobardorum. Man antar att den första versionen tillkom vid mitten av 900-talet. I en av huvudhandskrifterna har en del ändringar gjorts till förmån för kyrkan. Det gäller fall där romersk rätt var fördelaktigare för kyrkan än langobardisk. Den liksom den andra huvudhandskriften är glosserad och innehåller juridiska formler. Dessa senare visar de exakta ordalag som måste användas för att ett käromål skulle vara lagenligt väckt eller avvisat av den anklagade. Någon gång efter 1070 har dessa glossor omarbetats av en okänd jurist, som förmodligen också härstammade från Pavia. Denne införde en vidlyftig kommentar, vari olika bestämmelser jämfördes för att det skulle utrönas vilka somutgjorde gällande rätt. Denna utvidgade glossaapparat och kommentar går under namnet Expositio langobardica eller Expositio adLibrumPapiensem. Den visar en stark anknytning till justiniansk rätt. Summan Det finns också bevarad en förkortad upplaga av de langobardiska lagarna. Summa legis langobardorumsamt en kommentar. Summan är antagligen avsedd som inledning till studiet av langobardrätten. Den utgör en kortfattad, dogmatisk framställning av de viktigaste avsnitten av denna rätt i enlighet med ordningen i Lombarda intitulata. Författaren är okänd. Han har varit en betydande jurist, som har varit förtrogen också med romersk och kanonisk rätt. Summan finns i två handskrifter. Den äldsta handskriften. Codex Parisiensis 4615, är daterad till 1100-talet. Den innehåller åtskilliga stycken förutomSumman. Hit hör Lombardan i tre böcker, Ariprands Lombardakommentar, viss länsrätt samt kyrkliga stadganden. Den andra handskriften. Codex Trecensis 1317, stammar från klostret i Clairvaux. Den dateras till 1100-eller början av 1200-talet men anses vara en avskrift av en äldre codex. Den innehåller också en Summa av justiniansk rätt, en avhandling om romersk och langobardisk arvsrätt samt länsrättsliga stycken.^ Den ovannämnda Ariprands kommentar är den äldsta bevarade Lombardakommentaren. Den dateras till de första årtiondena av 1100-talet. Kommenta-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=