71 Leges barbarorum Av Leges barbarorum kommer jag främst att hänvisa till Edictus Rothari och Liutprands lagar samt till Lex Visigothorum. Övriga Leges används mer sporadiskt. De två förstnämnda behandlas nedan i samband med Lombardan. Det inbördes förhållandet mellan Leges är omstritt. De äldsta bevarade handskrifterna tycks på några undantag när vara tillkomna under karolingisk tid. Vissa genomgående likheter skulle alltså kunna bero på nyredigering under denna tid. Frågan om tillkomstförhållanden, beroendeförhållanden och lagarnas faktiska användning har dock med undantag för Lex Visigothorum och den langobardiska rätten ingen relevans för mitt arbete. Det viktiga är handskriftsproduktionen och en sådan förekomi klostren in på 1000-talet.^ Lex Visigothorum är jämte langobardrätten den viktigaste rättssamlingen under äldre medeltid. Namnet är en beteckning för flera redaktioner av västgotiska kungalagar tillkomna under tiden 418-711. Det finns ingen lag som fram till början av 1100-talet är så ofta citerad i västeuropeiska urkunder som denna. Den har också haft ett direkt inflytande på kyrkliga texter.^ Lombardan Lombardan, eller Lex Longobarda, är en systematisering som gjordes under andra hälften av 1000-talet av äldre langobardiska lagar, frankiska kapitularier för Italien och senare kejsarlagar för detta land. En tidigare samling, Liber Papiensis, innehåller samma materia men ordnat kronologiskt. Den går också under namnet Lombarda confusa, i motsats till den förstnämnda, som kallas Lombarda intitulata. Det finns även en äldre systematisering av langobardrätten men utan kapitularierna. Denna Concordia de singulis causis eller Concordia Gothana tillkom vid mitten av 800-talet. I bevarade handskrifter förekommer stundom dessa bearbetningar sida vid sida med de ursprungliga lagarna.* I fortsättningen använder jag termen Lombarda för bägge versionerna. Uttrycket ”lombardisk rätt” använder jag när ingen precisering behöver göras. Termen omfattar alltså all langobardisk rätt, äldre som yngre, obearbetad som bearbetad på olika sätt. För enkelhetens skull har jag hänvisat direkt till de äldre langobardiska lagarna, främst Edictus Rothari och Liutprands lagar, och inte till Lombardan, när lagställen ur dessa varit aktuella. Lombardan förekommer i flera fattningar. De två huvudversionerna av Lombarda intitulata är Casinensis- och Vulgatahandskrifterna. Den förstnämnda handskriften fanns bevarad i klostret Montecassino och är den äldre av de två. Den tillkom sannolikt kring mitten av 1000-talet. Vulgatan stammar från slutet av detta sekel. Skillnaden mellan dessa handskrifter gäller huvudsakligen indelningen av stoffet. Här hänvisas till Vulgatan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=