66 Tingordningen Härads- och hundaresting Häradsindelning finns i Danmark, vissa delar av Norge samt i götalandskapen. Svealagarna har istället en indelning i hundare. I äldre forskning har förts en omfattande diskussion om ”ursprunget” till härads- och hundaresindelningen. Med den utgångspunkt jag har finner jag det sannolikt att förebilder till denna kan ha funnits på kontinenten men det är inte en sak somjag kommer att behandla här. Det räcker att konstatera att inga belägg har getts för att denna indelning skulle vara mycket gammal. Enligt dansk forskning är häradsindelningen i Danmark tillkommen i administrativt syfte. Omdetta stämmer för Danmarks del är det ytterst sannolikt att samma gäller för övriga Norden. Den har tydligen tjänat flera ändamål: militära, judiciella och uppbördsmässiga. Det kan samtidigt också ha varit en kyrklig indelning liksomhundaret. Upplandslagen har en hundareskyrka under vilken sorterade tolftkyrkor. Häradskyrkor finns omtalade i danska och norska källor. Det finns dock inga belägg för att de kristna kyrkorna skulle vara byggda på gamla hedniska kultplatser. En reaktion mot denna gamla hypotes har kommit främst från kyrkohistoriskt håll.^' Inte heller känner vi några hedniska tingsplatser. Av lagarnas bestämmelser framgår att fasta tingsplatser är en relativt sen företeelse. De centrala svealagarna stadgar att ett ting ska vara i varje hundare. Länsmannen får inte hålla ting oftare än var sjunde dag, utom om kungens brev kommer eller länsherrar vill ha ting. Vid sådant fall äger länsmannen skära upp budkavle och den är alla bönder och landbor skyldiga att vidareföra utomde som gör frälsetjänst. Försummad budkavle och tingfall ger böter. Domarna bötar likaledes för försummelse att inställa sig vid tinget eller för vägran att döma och länsmannen omhan stämmer in olaga ting.^^ Domaren på hundarestinget avger först en domomdet bevis somska föras i målet. Denna bevisdom kan överklagas till lagmannen genomvad och därifrån föras till konungens prövning, likaledes genom vad. Det som avgörs i dessa instanser är lagligheten i bevisdomen. En liknande instansordning finns för synenämnder vid tvist mellan byar områ och rör.^^ Påfallande i bestämmelserna omtingordningen är hur både bönder och lokala tjänstemän bevakas. Det är en starkt överhetsbetonad lagstiftning. Tingsplikt så ofta som en gång i veckan under tingsterminerna måste också ha varit mycket betungande. Samma tid gäller även i dansk rätt.^'* Östgötalagen saknar all sådan reglering av tingordningen. Det framgår inte omdet finns något lokalt ting av samma typ somi svealagarna. Käranden stämde till ”målting” med tillhörande femter och om svaranden tredskades gick
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=