65 också då omvandlingsbara. Det finns således inget underlag för påståendet att äldre lagar skulle sakna straffrätt. Böterna Under hela medeltiden används i kontinental rätt både decimalsystemet och duodecimalsystemet vid beräkningen av böterna, eller en blandning av bäggedera. När det gäller förhållandet mälsägarböter- myndighetsböter förekommer tvä principer: antingen beräknas de var för sig eller utdöms en bot som sedan delas. Bland salfranker och ribuarer var myndighetsboten alltid 1/3 av hela boten. Langobardisk rätt har hälftendelning. Pä andra häll var myndighetsboten fixerad medan mälsägarboten betalades efter ståndstillhörigheten. Ständsskillnaderna försvinner emellertid pä mänga häll under 1200-och 1300-talen. Pä flera häll försvinner även fasta taxor för mälsägarboten. Parterna kommer dä överens om böterna dem emellan och gärningsmannen betalar en fix avgift till kungen.^^ Även i nordisk rätt används duodecimal- och decimalskalorna. Grundboten i förra fallet är 3 marker, i det senare 40 marker. I alla de nordiska länderna räknas i öre, örtug och penningar som delar av marken. De i medeltidslagarna fixerade böterna ändras inte i senare avskrifter och i vissa fall övertas de av lagar tillkomna i nya tiden. Förhållandet mellan mälsägare- och myndighetsböter varierar mellan enhetsbot somdelas lika och en speciell myndighetsbot. Det senare är vanligare i norsk och dansk rätt än i svensk. Sammanfattningsvis kan sägas att det i västerländsk medeltidsrätt finns ett par grundmönster när det gäller bötesskalor och -fördelning men att variationerna samtidigt är mycket stora. I svensk forskning har försök gjorts att med ledning av den speciella beräkningen av särböterna i Visby stadslag finna ett samband med svearätten och pä den vägen påvisa ett tidigt nordiskt inflytande i Visby. Författaren utgick nämligen frän idén att svearätten här visade urgammal nordisk rätt. Nu finns emellertid flera kontinentala lagar med liknande beräkningssätt, vilket omintetgör resultatet.*^ Pä samma sätt är det en omöjlig uppgift att frän de svenska eller nordiska bötesskalorna dra några slutsatser om speciella samband annat än att här finns alla tänkbara receptionsmöjligheter. Det faktumatt det nominella värdet gäller under mänga århundraden visar också att det fungerade som en schablon, som fick omräknas i dä gällande värden. Under dessa omständigheter har jag avstått frän att använda böterna pä annat sätt än somjämförelse mellan olika bötesintressenter i samma lag. Därmed behöver jag inte något särskilt frågeschema. Det är alltid fråga om vem som får mest. 5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=