64 målsägaren i de danska landskapslagarna ensam har åtalsrätt. Denna rätt spelar en avgörande roll hela medeltiden igenom. Det väsentliga för myndigheterna var att få sin del av böterna och därför gäller även i dansk rätt skyldighet att betala myndighetsbot vid större brott omenskild förlikning ingicks.^^ Påföljden Olika straffarter Böter och ”pinliga straff” finns i varierande grad i alla medeltidslagar. Pinliga straff är min översättning av en tysk term, vari innefattas såväl dödsstraff som alla typer av kroppslig bestraffning. I regel kunde man friköpa sig från de pinliga straffen. Dödsstraff och fredlöshet är delvis samma sak. Denna påföljd används dels primärt vid vissa grova brott, och då vid bar gärning, dels sekundärt som sanktion vid vägran att betala böter. I vissa fall hade målsägaren eller hans arvingar fejdrätt, dvs de hade rätt att välja mellan att ta böter och att hämnas. De pinliga straffen var ofta ”speglande straff”, dvs de skulle spegla brottet. Det är samma sak somtalionsprincipen i Mose lag.^^ Utbredningen av de pinliga straffen varierar. Omman undantar dödsstraffet gäller att de är vanligare i kontinental rätt än i nordisk. De finns i flera av de äldsta Leges som langobardisk rätt, Lex Visigothorum och Lex Saxonum. I nordisk rätt är de vanligare i stadsrätten än i landsrätten. Fredlösheten gällde oftast både personen och förmögenheten. Den var villkorlig, dvs lösbar i pengar, eller ovillkorlig beroende på omständigheterna. I vissa fall kunde den omvandlas i förlust av friheten. Detta gäller särskilt vid sedlighetsbrott och brott mot den kyrkliga ordningen. Dödsstraffet var tidsoch ortsvis också förbundet med godskonfiskation. Kyrkans straffarter överensstämde med de världsliga och omfattade således både pinliga straff, böter och exkommunikation. Kyrkan hade även en särskild straffmöjlighet genom att vägra begrava en brottsling i vigd jord. Detta var indirekt även ett straff för de efterlevande, eftersom det innebar uteslutning ur den sociala gemenskapen. Direkt kunde de efterlevande straffas vid kätteri och angrepp på höga kyrkliga funktionärer.^^ Detta kunde motiveras med bibelns ord om att Herren utkräver hämnd i tredje och fjärde led. I tidiga källor, från 500- och 800-talen, finns klart uttalat att avsikten med straffet var att avvända Guds vrede. Genomatt förbrytaren straffades renade sig hela samhället. Sammanfattningsvis kan sägas att böter och pinliga straff förekommer under hela medeltiden. Böter var till för den som kunde betala, medan den fattige betalade med sin kropp. De pinliga straffen ökar i senare lagar men oftast är de
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=