60 Makten över ederna Myndigheterna i nordisk rätt har målsägareintresse i alla brott utom de allra minsta. En nämnd utsedd av en myndighet är därför alltid partisk, likaväl som den nämnd som utses av den enskilde käranden eller en edgärd utsedd av svaranden. Det finns emellertid en nämnd, som utses av bönderna själva för ett år i taget och sominte har materiellt intresse i de mål, somde går ed i, och det är rånsnämnden i Jutalagen, somsvär i mindre saker. Denna nämnd kunde ha fungerat som ett organ för böndernas självförvaltning i rättsliga angelägenheter. Men meningen med denna institution har omintetgjorts genom bestämmelsen att rånsnämndemännens beslut ska kontrolleras av biskopen och de bästa männen i bygden, både när det gäller frågan om lag och omsanning. Lagen säger uttryckligen att nämndemännen ska rådföra sig med de bästa männen i häradet omhur de ska svära, ty även omalla är eniga kan de förbryta sin boslott om de svär emot de bästa männen i häradet. Samma kontroll gäller sannemännen, som valdes på livstid och insattes i sin tjänst genom kungligt brev. De svor i de större målen och även i viktiga civilmål somexempelvis i tvister omjord och själagåva.'^ Biskoparna utsåg ”de bästa männen” och kontrollerade därigenom alla viktiga brottmål och tvistemål i sina stift påJylland. Kontrollen gällde både lagligheten i ederna och sanningen. Biskopens sanningsmonopol överkorsar alltså nämndeden sombevismedel. Makten över ederna gäller alla eder, således även ed av svarandens mededsmän och kärandens vittnen. Hela det systemav legala bevis somutgör merparten av de nordiska lagarnas bevissystem sätts ur spel, där denna rätt till överprövning förekommer. Makten över ederna blir därmed det viktigaste i hela bevissystemet och måste utgöra huvudfrågan för analysen. Medeltida och modern rättegång Den äldre diskussionen sysslade ofta med frågor av typ om nämnden var ett bevis eller en domstol. En sådan diskussion är meningslös, eftersom man i dessa termer måste inlägga ett innehåll hämtat från den egna samtiden. Och det år en fundamental skillnad mellan modern och medeltida rättegång. Västeuropa har idag ett system med domstolar som i princip ska vara oberoende av den politiska makten. Domstolen har heller inget materiellt intresse i de mål den avdömer. I en nutida rättegång i västerländsk rätt ska domaren döma endast på bevis och motbevis somframlagts vid rättegången. Det betyder att den anklagade har möjlighet att invända mot allt som läggs honomtill last. Den medeltida nämnden kunde få sin kunskap på många sätt, men den behövde inte redovisa sina källor och den svor efter eget gottfinnande. Den var tillsatt av en part, eller bägge parter i målet och i vissa lagar somde svenska fick
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=