RB 41

58 Principen är alltså: ju svårare brott desto svårare bevis. När det gäller brott mot kyrkan tas nämnden från kyrkosocknen. Den ska antingen svära med den somtilltalar eller med den somtilltalas. Den somär uttagen somnämndeman måste svära, annars bötar han.*° Vid brott mot kyrkan var kyrkan målsägare. De nämnda männen stod under bötesansvar och måste ha varit uppnämnda av biskopens ombud. Kärandeparten väljer således själv de personer som ska avgöra målet. En nämnd edgärd uppfattas också somett likasvårt bevis somjärn. Under sådana omständigheter är det följdriktigt att bönderna genomdrev en begränsning av beviset med nämnd när det gäller brott mot kyrkan.'* Åsyna vittnen ansågs lika litet då somnu utan vidare trovärdiga. De fungerar här som villkor för det svårare motbeviset. Ett annat belysande exempel på detta är Skånelagens och Anders Sunesens version av denna lag (i fortsättningen kallad ASun) bestämmelser ombevisning vid lönligt dråp. Målsägaren har rätt att med vittnens hjälp tvinga inte mindre än tio män efter varandra till järn för att bevisa sin oskuld. Vittnena har då varje gång betygat att den anklagade var rätt gärningsman.'^ Järnbördersätts med nämnd Ordalierna förbjuds i nordisk rätt senast vid mitten av 1200-talet och ersätts av nämnd. Den danske kungen Valdemars stadga för Skåne föreskriver som ersättning för järn i stöldmål, att målsägaren nämner 15 män av vilka svaranden äger borttaga tre. Med denna 12-mannanämnd ska den anklagade värja sig. För dråp och sår stadgas liknande nämnd. Enligt Ostgötalagen avskaffades järnbörden i svensk rätt av Birger jarl.'^ Nämndensfunktion Lagtexterna använder olika sätt att uttrycka de nämnda männens funktion. Ibland förekommer samma uttryckssätt omdenna ed somomed av svarandens egna mededsmän. Den anklagade sägs ”värja sig” med nämnden. I den latinska texten i ASun används ordet purgare och uttrycket se defendereper nominates de prouincia. Det framgår också av de angivna ordalagen att eden är en reningsed. De tolv ska bithia thöm swa guth hielpae at the wide ey sannare af hins sektathe sagh aen thet aer ther the sweria}^ I andra lagtexter förekommer uttrycket att nämnden friar eller fäller den anklagade och att den dessförinnan ska rannsaka i målet. Ett lagställe i den själländska rätten säger exempelvis om de nämnda männen, att de med åkallan av Gud har spörjt och efterforskat och inte har kunnat erfara annat än att den anklagade är skyldig resp. oskyldig.'^

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=