57 huvudsakliga försvarsmedel i kontinental rätt, förekommer inte alls i nordiska lagar. Man kan alltså tala om en social nedtrappning av bevisen i nordisk rätt. Eftersom ordalierna främst förekommer i kyrkorätterna och kyrkan aktivt bekämpade duellen bör man också räkna med att ett särskilt starkt kyrkligt inflytande gjort sig gällande i nordisk rätt i valet mellan befintliga bevismedel. Ändrade politiska förhållanden leder senare till att kyrkan kan genomföra en ur dess synpunkt effektivare rättegångsordning, där ett av de äldre bevisen, kärandens vittnesbevis, spelar huvudrollen. Det är också en ordning som välkomnades av världsliga myndigheter. Att de nya bevismedlen och processformerna innebar ett avgörande maktmedel för kyrka och kung är uppenbart. Kyrkan hade inte haft möjlighet att ingripa mot kättare med de gamla bevismedlen, eller att på övriga områden förverkliga sina krav på domsmakt. Kungen behövde kraftigare medel att ingripa mot politiska motståndare. Med förändringen av bevisrätten sammanhänger en allmän skärpning av straffen och ökade bötesinkomster för myndigheterna. Kanonisterna tillhandahåller det vetenskapliga redskapet för den fiskala makten. Hur långt myndigheterna kunde gå bestämdes av det politiska läget i varje rättsområde. Processrätten är alltså en mycket god mätare på maktförhållandena i samhället. Nämnden sombevis Bevisen somvikter i ett balanssystem Att bevisningen rättar sig efter målets svårighetsgrad är en allmänt omfattad princip i västeuropeisk medeltidsrätt och finns tillämpad redan i den äldsta langobardrätten. Den gäller också för nordiska lagar. Ett sätt att försvåra värjemålseden var att låta någon annan än den anklagade helt eller delvis utnämna mededsmännen. Detta var regel i langobardrätten’ och det är vanligt förekommande också i nordisk rätt. Skånska kyrkorätten — som är ett halvt årtusende yngre än den äldsta langobardiska lagen - ger klargörande belägg för hur den nämnda och den onämnda värjemålseden fungerade som motvikter till svårare och lättare mål. Genomatt denna lag använder samtliga bevistyper, järn, svarandens edgärd, nämnd och åsyna vittnen, demonstrerar den också tydligt skillnaden mellan dåtidens syn på värdet av dessa bevis och den hittillsvarande forskningens spekulativa teorier. Följande är ett utdrag ur Skånska kyrkorätten: Om någon anklagas för att ha brutit kyrkogårdsfriden renar han sig med egen edgärd på 12 män. Sker fridsbrottet i kyrkan styrker han sin oskuld med 12 nämnda män. Men han kan också välja järn omhan misstror nämnden. Ompräst blir misshandlad ska det förnekas med nämnd. Men omåsyna vittnen finns ska det förnekas med järn.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=