RB 41

56 Detta är också den princip om bevisbördan som nu allmänt gäller i västerländsk rätt. Det ligger därför nära till hands att föreställa sig, att detta var en ur rättssäkerhetssynpunkt bättre ordning än den äldre principen. Att tro det vore emellertid att helt bortse från den historiska verkligheten, vilken radikalt skilde sig från nutiden. I den kanoniska processen gällde allmänt åtal och sådant kunde väckas på blotta misstankar. Det är sedan samma domare som utfrågar vittnena och bedömer övrig bevisning enligt gällande regler och somockså avgör skuldfrågan i brottmålen och tvisten i tvistemålen. En särskild formav inkvisitionsprocessen utgjorde kättarprocessen, där stat och kyrka intimt samverkade, eftersom kätteri också betraktades som en mot staten riktad upprorsrörelse. De bestämmande dragen i denna process leder den följande utvecklingen mot hemliga rättegångar och för den anklagade hemliga vittnen. Misstankar och skvaller ersätter vittnesmål. Den anklagades bekännelse blir det viktigaste bevismedlet, vilket oftast förutsatte tortyr. Denna introduceras i den kyrkliga straffprocessen år 1252 genomInnocentius IV:s bullaAc/ extirpanda} Till ovannämnda omständigheter kommer den mest avgörande olikheten mellan medeltidens rättsordning och nutidens, nämligen att medeltidens domare också var part i målet. Den biskop som dömde i andliga mål uppbar även del i böterna. Det gällde också världsliga myndigheter. Kung och kyrka sökte medeltiden igenom öka sina bötesandelar eller rätt att konfiskera den anklagades gods och det betydde att allt fler brottskategorier drogs in i myndighetssfären. Under sådana förhållanden var det ett självklart myndighetsintresse att låta kärandens bevis ta över svarandens rätt att bevisa sin oskuld. Med vittnesbevisningen hade de möjlighet att styra processen. Man kan inte förstå förändringarna i bevisrätten om man inte ser denna som ett redskap för myndigheterna. Sammanfattande kommentar Den slutsats jag drar av det presenterade källmaterialet är att det är kyrkan som från äldsta tid behärskar rättegångsförfarandet genomatt den kontrollerar dess centrala del, bevisningen. Ed och gudsdom är kristna bevis liksom vittnesmålet. De är omgivna av kristen ritual och till dels också effektuerade i själva kyrkan. Kyrkans fundament är bibeln, somföreskriver dessa bevis, och kristna lagars bevissystem har sin rot där. En skillnad mellan nordisk och kontinental rätt, sominte kommer frami den redovisade litteraturen är att ordalierna, framför allt järnbörden, i nordisk rätt används också mot fria personer medan de på kontinenten huvudsakligen används mot ofria. Duellen däremot, som jämte eden var den frie mannens

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=