54 huvudsakligen mot lekmän. De var utformade så att endast ett mirakel kunde rädda vederbörande. Emellertid visade det sig att förvånansvärt många klarade proven. Det finns ett dokument bevarat från ett kloster i Ungern över antalet förelagda prov med glödande järn under åren 1208—1235.^ Av totalt 389 fall hade 130 bevisat sin oskuld, 78 hade överbevisats om skuld och i övriga fall hade målet antingen lagts ner eller förlikning ingåtts. Det höga antal anklagade som bevisat sin oskuld tyder på fusk. Detta är också belagt i en mängd fall. Prästerna medverkade genomatt tillhandahålla den heliga oljan vid provet med glödande järn eller manipulerade proven på annat sätt. I många fall av lyckade prov ålades också de anklagade att fria sig med duell. Till de av författaren i La Preuve angivna beläggen på fusk kan fogas Anders Sunesens utförliga bestämmelser omjärnbörd, vilka tydligt är tillkomna just i avsikt att stävja fusket.^ Oppositionen mot gudsdomarna Enstaka belägg finns för tidig opposition mot gudsdomarna både inom och utom kyrkan. En stark falang inom kyrkan bekämpade särskilt duellen. Men den dominerande riktningen framtill 1100-talet var för gudsdomarna och duellen praktiserades även av påvarna. När sedan opinionen svänger på högsta ort har ändringen svårt att slå igenomlokalt. På vissa håll, särskilt i Frankrike, ville biskoparna inte uppge möjligheten att genom duell vinna tillbaka de av kyrkans slavar, sompåstod sig vara fria. Ännu hos Gratian finns gudsdomarna kvar. Först mot slutet av 1100- och början av 1200-talet framförs i en rad brev och beslut förbud mot prästernas medverkan vid dessa. I Liber Extra förbjuds gudsdomarna helt. Trots detta fortsätter även kyrkliga myndigheter bruket. Det finns sålunda belägg för en rad fall med dueller mellan klerker under hela 1200-talet. Förnyade förbud utfärdas också på följande konsilier under detta och följande århundrade. Ordal vid trolldom och kätteri praktiserades emellertid medeltiden igenom med kyrklig sanktion, vid trolldomäven långt in i nya tiden. Germanisternas syn på gudsdomarna Fakta i ovannämnda studie har varit kända länge och lika länge har germanisterna kämpat hårt för att bortförklara dem. Genomatt kyrkan till slut förbjuder gudsdomarna anser man bevisat att den alltid bekämpat dem.'* På samma sätt förhåller det sig med den kristna eden. Man svor på bibeln eller på vigda föremål, vilket framgår redan av de äldsta kontinentala lagarna.^ Under högmedeltid söker kyrkan emellertid förbjuda den anklagade att gå värjemålsed eftersom man ansåg att den missbrukades, och det blir för germanisterna bevi-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=