53 Ordalierna regleras i många kyrkliga texter. Ett tidigt exempel är konsiliebeslutet i Mainz år 847, somvid mord föreskrev att den misstänkte skulle rena sig med glödande järn, omförövaren var en slav, och ed med 12 edgärdsmän, om förövaren var en fri man. Från samma århundrade finns belägg för kyrklig praxis. Biskop Haito av Basel använde således ordal för att utröna äktenskapshinder genomsläktskap. Ludvig den fromme lät personer sominte kunde duellera istället utföra korsprovet, som hade instiftats på 700-talet. Hostians ordal infördes vid konsiliet i Worms 868 för biskopar och präster, som anklagades för kriminella handlingar och för munkar vid fall av stölder inom klostret. Under 900- och 1000-talen praktiserades ordalierna över hela det kristna västerlandet. Proven föregicks av mässa och nattvardsgång. Under den kyrkliga akten uppmanades den anklagade upprepade gånger att bekänna. Under 1000- och 1100-talen försiggick vanligen även själva provet i kyrkan. För sin medverkan fick prästerna betalt. Detta i sin tur ledde till konkurrens mellan kyrkorna, som kunde sluta i monopol för huvudkyrkan på rätten att föranstalta omordal. Provet med glödande järn gick så till att den anklagade med bara händer fattade järnet och bar det nio steg innan han fick kasta det ifrån sig. Alternativt vandrade han med bara fötter på glödande plogbillar. Vid vattenprovet ålades den anklagade att med bar hand och armfiska upp ett föremål på botten av en kittel med sjudande vatten. De skadade lemmarna förbands och inspekterades efter några dagar. Var såret läkt hade provet lyckats, var det infekterat var den anklagade förklarad skyldig. Det fanns också ett annat vattenprov, somsärskilt användes vid misstanke om häxeri. Den anklagade nedsänktes bunden i kallt vatten och omdetta stötte tillbaka henne, dvs omhon flöt upp, var hon överbevisad omskuld. Duellen föregicks liksom ordalierna av en omfattande kyrklig ritual med mässa, nattvardsgång och välsignelse av vapnen. Prästen överlämnade sedan svärd och sköld till parterna. De som inte kunde strida, kvinnor, sjuka, gamlingar, kunde beställa en vikarie. Men kvinnor kunde också själva strida mot män, vissa lagar tillåter detta explicit. Klerkerna däremot måste ha en lekman som vikarie. Detta system ledde med tiden till att vikarierna blev yrkesmän, champions. På 1200-talet höll sig tyska städer med egna sådana avlönade kri¬ gare. Duellen och eden var reserverade för fria eller personer somville bevisa sitt fria stånd. Men tidigare straffade och menedare förlorade rätten att gå ed och blev då hänvisade till ordal. Detta kunde även väljas av demsominte ville ställa upp på duell eller med ed. Även vid ordalierna kunde vikarie beställas. Denne var ofta en ofri person. Kyrkans män hade alltid vikarier. Sedan 700-talet lät sig således biskopen av Paris och abbén i Saint-Denis representeras av någon av sina man. De grymma formerna av ordal, järnbörden och vattenprovet, användes
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=