KAPITEL III Rättegången. Allmänna utgångspunkter Av tidigare redogörelse har framgått att reglerna för processen och särskilt för bevisningen utgör ur maktsynpunkt några av de mest betydelsefulla delarna av en lag. De är också de mest vantolkade. Innan jag går in på de frågor, somska styra analysen av lagarnas maktstruktur på detta område, ska jag redovisa det underlag, som jag har att utgå från. För vissa partier har jag använt ett arbete som utgör en för mig problematisk källa, nämligen det ovan omtalade stora samlingsverket La Preuve. Det vill vara ett bevisets universalhistoria och bygger på delframställningar av en rad författare, vilkas resultat sedan sammanfattas i stora översikter, synteser. Flera delundersökningar är gjorda med metoder som jag godkänner och jag har därför använt dem. Det gäller exempelvis för gudsdomarna. Författaren till synteserna däremot vill visa bevisets ”utveckling” i Hegels anda och resultaten är följaktligen oanvändbara i min framställning. Däremot har jag använt en del av denna författares framställning av den lärda rätten, där den använda metoden medgett detta. Dessa bägge avsnitt inleder kapitlet. Nästföljande avsnitt behandlar nämnden och är det centrala partiet. I anslutning till det redogör jag för det frågeschema som blir ledande för maktanalysen av bevisrätten. Avsnittet ompåföljden tjänar till att visa hur böterna enligt min mening kan användas för maktanalysen. Både när det gäller påföljden i allmänhet och bevisningen visar redogörelsen också på de genomgående likheter som finns mellan västerländska medeltidslagar. Det sista avsnittet behandlar översiktligt den territoriella indelningen och tingordningen i svensk rätt. Gudsdomarna Till gudsdomarna i vid mening räknades både duellen, värjemålseden och prov av olika slag. Vanligen används termen gudsdom enbart för proven, vilka också kallas ordalier. Ordalierna tjänade sombevis i många olika kulturer.’ Vattenprovet är exempelvis känt från det antika Babylon. Västerlandets vanligaste ordal, järnbörden, hade en föregångare i bibeln. Igne examinaste me et non in me est iniquitas, säger psalmisten. Det faktum att ordal i medeltidstexterna ofta går under termen examinatio tyder på ett samband.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=