48 de har istället överflyttat den till den kristna. ”Vissa ålderdomliga stadganden i landskapslagarna skall sannolikt fattas som kvarlevor från detta övergångsskede”. ”Kungamaktens väg till ökade maktbefogenheter måste med nödvändighet gå framöver de olika landens och deras tings självständiga ställning samt över de hövdingar, som innehade den reella makten i sina landsdelar. Utåt framträder de förändringar, somi det avseendet inträffade, överallt på rättskipningens, förvaltningens och beskattningens område. Såsom en vändpunkt framstår Birger jarls och därmed den s.k. folkungaättens övertagande av makten vid 1200talets mitt.” ”Redan i de äldre landskapslagarna finns tydliga inslag av såväl en kunglig som en kyrklig rättskipning. Med fridslagstiftningen togs ytterligare ett steg i riktning mot kungligt inflytande på de gamla judiciella enheternas bekostnad. Nästa steg i utvecklingen markeras av Upplandslagens tillkomst. Genomden kungliga stadfästelsen har Upplandslagen till skillnad från de i det föregående nämnda landskapslagarna, blivit en verklig lag, inte bara en rättsuppteckning. ” ”Den konsolideringsprocess, som pågått under 1100- och 1200-talen, har gripit djupt in i de gamla bondemenigheternas och de lokala stormännens förhållanden.” ”På alla områden, på det judiciella, ekonomiska, administrativa och statsrättsliga har centralmakten gripit in i det gamla ättsamfundet och i de olika landens självbestämmanderätt. Men detta har inte kunnat ske utan att samhället ändrade struktur både somföljd av påverkningarna från kungamaktens sida och genomde nya impulserna utifrån. ” 41 Ur Lindkvist-Ågren, Sveriges medeltid ”Religionen var en angelägenhet för ätterna eller andra släktskapssammanslutningar. Förfäderskulten förefaller att ha spelat en stor roll. Hövdingar eller ledare för ätter eller andra mer territoriellt baserade enheter spelade förmodligen en framskjuten roll. Särskilda kultbyggnader förefaller inte att ha förekommit. ’Ingen skall blota åt avgudar och ingen skall tro på lund eller på stenar’ står det i Upplandslagens kyrkobalk från slutet av 1200-talet, detta tyder på att kulten ägde rumute i det fria. Å andra sidan förbjöds i Gutalagen (1200-talet) att ’åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar’, vilket alltså skulle kunna antyda en form av primitiva kultbyggnader. Ett enda hedniskt tempel finns omtalat, nämligen det i Uppsala, i en berättelse — baserad på hörsägen - av den tyske prästen Adamav Bremen från 1070talet. I Uppsalatemplet skall, enligt denne ha funnits bilder av de tre ovan nämnda gudarna och där skall vart nionde år en stor blotfest ha ägt rum.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=