47 på ättsamhället har man också bortsett från att medeltidslagarna inte har några agnatiska släktgrupper eller också har man konstruerat sådana.Den hittillsvarande kritiken utgår emellertid från den gamla källteorin. Man anser alltså att det i princip är möjligt att i lagarna finna spår av ett äldre samhälle. Kritiken av ättsamhället är förd helt och hållet inomden traditionella ramen. En fullständig uppgörelse med den äldre teorin har således aldrig kommit till stånd. Även den mest kritiska av de moderna tyska arbetena, Karl Kroeschells lärobok i rättshistoria, visar en tydlig ambivalens. I Hegels efterföljd anger författaren således att utgångspunkten för den europeiska historien är den germanska kulturens sammansmältning med den romerska. Och dessa germanska element kan spåras i medeltidslagarna. Påståendet att de gamla germanerna inte kände till någon straffrätt, är fortfarande vetenskapligt gångbart. Den av författaren anbefallda litteraturen går också helt i den gamla traditionens tecken. Nordiska historiker påvisade inflytandet från den lärda rätten och gjorde jämförelser mellan glossatorernas och nordiska lagredaktörers verksamhet. Men inte heller de satte den dualistiska uppfattningen ifråga. Paradoxalt nog tycks denna istället ha stärkts genomde nya rönen. Påverkningen utifrån fick sin fulla kontrastverkan först när den bröts mot en äldre inhemsk rätt. Därför måste man behålla tron på denna. Efterverkningarna av de nämnda insatserna har också stannat vid ett ständigt upprepande av att de nordiska medeltidslagarna återspeglar en ”brytningstid”. I de rättshistoriska läroböckerna finns den gamla bilden intakt.^®Det gäller också språkliga resultat.^’ Starkt konserverande på den gamla uppfattningen har som nämnts historiematerialisternas verksamhet varit. De behöver ättsamhället för sitt utvecklingsschema och därmed också den gamla källsynen. Författarna till den nyaste läroboken i svensk medeltidshistoria har dessutom liksomsina äldre kolleger kritiklöst anammat Germania och Adams krönika somkällor, vilket ytterligare befäster den traditionella bilden.Nedan följer utdrag ur denna bok och ur Carlsson-Roséns Svensk historia. Ur Carlsson-Rosén, Svensk historia 1 ”De tre uppländska folklanden har i förhistorisk tid sammanslagits till en enda statsbildning. Det först långt senare belagda gemensamma kungavalet på Mora äng är säkerligen en konsekvens av denna sammanslutning. Man kan anta att gudakulten i Uppsala blivit en enande faktor. De tre folklandens fria män har där samlats till alla svears ting, eller — sett från sakral synpunkt - disarting, den stora offerfesten. Disartinget har inte endast haft sakrala funktioner, det har även fått rättsliga och kommersiella.” I detta samhälle har kungarna haft en översteprästs ställning. Genom övergången till kristendomen förlorade de sin ledning av den hedniska kulten men
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=