46 förutsättningen är därvid, att de svenska medeltidslagarnas bestämmelser om arv är tillkomna på samma sätt somde undersökta folkens sedvänjor, dvs man utgår oreflekterat från den historiska skolans källsyn. Men de svenska arvsreglerna är inte uttryck för en under århundraden traderad folklig rätt utan är ett resultat av skriftlig reception med en mycket stor inblandning av juristers verksamhet. Det är alltså helt fel att jämställa tillkomsten av våra arvsregler med de skriftlösa folkens. Den senare germanistiken Den äldre germanistiken hade den tyska rättsutvecklingen som huvudmål för sin forskning. Den drivande kraften var de stora rättspolitiska frågorna i förra seklets Tyskland. Motståndet mot en gemensam lagbok fick ge med sig och striden komistället att stå omden nya lagens innehåll. Germanistikens källsyn och metod är skapade för att ge politiskt lämpliga svar på dessa viktiga frågor. När mot slutet av seklet det nya lagverket tog form, upphörde germanistikens gamla funktion. Den måste söka sig nyavägar och det blev en jämförande rättshistoria somskulle omfatta alla germanskspråkiga och i sista hand alla ”ariska” folk. Karl von Amira höll sin programföreläsning ”Ueber Zweck und Mittel der germanischen Rechtsgeschichte” 1875, och Konrad Maurer formulerade 1878 målet för den nya jämförande rättshistorien i sin ”Udsigt over de nordgermanske Retskilders Historie”. Men när de konkreta frågeställningarna tog slut stagnerade också forskningen. Det gäller även den nordiska rättshistorien som till alla delar kan betraktas som en filial till den tyska. Varken metodiskt eller innehållsmässigt tillkomnågot egentligen nytt under denna andra period. Kritiken av den äldreforskningen Inom tysk forskning har skett en långsam revidering av den äldre germanistikens resultat. En milstolpe utgjordes av upptäckten att många Leges, somman tidigare trott vara rent ”germanska”, i själva verket utgjorde en variant av romersk rätt.^'* Teorin om ättsamhället har under ganska lång tid utsatts för kritik från många håll. Särskilt från tyska forskare har framhållits att släkten ingalunda är det enda eller ens mest betydelsfulla kollektivet i medeltidsrätten. Här fanns andra grupperingar på ekonomiskt grundlag som bysamfälligheten och olika gillen. En stor del av kritiken har gällt släktbegreppet. Myten förutsätter avgränsade ätter, vilket betyder att släktskap endast räknades på manssidan, s.k. agnatisk släktskap. Men arvet går till såväl kvinnor som män redan i de äldsta medeltidslagarna, vilket visar på växlande släktgrupper. Där man behållit tron
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=