40 till någon. Han hade försvarat sig själv utan att litatill någon myndighet. Dessa fria bönder hade sedan sammanslutit sig till bysamfälligheter med en gemensam rätt. De hade valt sig domare för att skydda denna ordning. Men dennes uppgift var endast att fråga de under bar himmel församlade bönderna vad som var överenskommen lag. Enbart av praktiska skäl utsöndrades sedan en mindre församling av visa män, som avgjorde stridigheter. Någon straffrätt fanns inte under denna tid, domsluten gällde endast förlikningar. Det enda straff som förekomgällde den somvägrade uppfylla förlikningsvillkoren. Då stöttes han ut ur fridsförbundet och behandlades som en fiende. Skrivna lagar hade inte funnits. Sådana tillkom enbart genom överhetens försorg, ty så snart skrivna lagar fanns upphörde domaren att fråga medborgarna.'^ Vid sidan av denna föreställning om en ursprunglig demokratisk författning fanns idén omdet forngermanska sakrala kungadömet. Men också här var jämlikhet rådande. Kungen var överstepräst för hela stammen men varje ätthövding var präst för sin släkt. I detta samhälle kunde straff utmätas, nämligen om någon handlade mot hela stammens intresse.'^ De omedvetna förebilderna fanns också här i vad man ansåg sig veta omäldre romerska samhällsförhållanden. Även i Mose lag finns ett sådant kungadöme med ett omgivande prästkollegium.''' I senare litteratur uppträder dessa idéer i olika kombinationer. Hegels betydelse för germanistiken Med Hegel kommer en ny syn på det forngermanska samhället och rättslivet. Som ovan visats menade Montesquieu att det var genom kyrkans inflytande som straffprincipen och det inkvisitoriska undersökningsförfarandet hade införts i germansk rätt. Detta såg Montesquieu som något negativt. Med den politiska reaktion som följde efter upplysningstiden och 1789 års revolution kom en omsvängning i synen på kyrkans roll i äldre rätt. Den som gav dessa idéer en formsomkomatt bestämma den fortsatta rättshistoriska vetenskapen till våra dagar var Hegel. Om den historiska rättsskolan skapade idén om rätten som ett utflöde ur folksjälen och lade fast det första metodiska programmet, så förde Hegel in en ny dimension i utvecklingstänkandet genom att låta den kristna idén manifestera sig i rättsinstitutionerna. Rättsutvecklingen ses nu främst som en moralisk utveckling. I äldre tid hade människorna inte förmåga att se till avsikten, endast den manifesta handlingen räknades, man var hämndgirig och blodtörstig, behärskad av kollektivet. Den kristna civilisationen innebar en kvalitetshöjning. Den inför den personliga frihetens princip. Individuellt ansvarstagande och hänsyn till uppsåtet slår nu igenom. Den andliga makten ändrar lagstiftningen, som nu riktar sig mot blodshämnd och fejd.'* Denna kvalitetshöjning gör sig märkbar på alla områden. Enligt Hegel var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=