39 opålitliga, och den boken åberopades därför ytterst sällan som källa till den forngermanska historien. De idealiserande föreställningarna omde gamla germanerna fick dock sitt egentliga fäste först när man kunde tolka in dem i medeltidslagarna och detta kunde praktiskt ske först när lagarna började utges i tryck. Montesquieu är en av de första som på detta sätt utnyttjar medeltidslagarna för att ge uttryck åt sina politiska idéer och han fick därför en speciell betydelse för rättshistorien. Montesquieu tillhörde ämbetsmannaadeln och var under en tid också medlem av parlamentet. En av teserna i hans stora verk ”De 1’Esprit de lois”, som utkom 1748, var att visa att feodalstaten hade sitt ursprung i ett forngermanskt jämlikhetssamhälle och att kungen därmed endast var en primus inter pares. Den oinskränkta kungamakten är ogermansk, det är Montesquieus budskap. I detta samhälle av jämlika ätter fanns det alltså ingen överhet och därmed ingen domstol. Någon materiell rätt behövdes inte, stridsfrågor avgjordes genomförlikning eller tvekamp. I den germanska rätten gick saken endast ut på att återställa den brutna jämvikten. På det sättet var alla processer att betrakta som civilprocesser. Straff fanns alltså inte.'^ Av de germanska lagarna skiljer Montesquieu mellan å ena sidan tysk rätt och å andra västgotisk, lombardisk och burgundisk. Endast den förstnämnda hade bevarat sin germanska karaktär. Nu har en lag somLex Saxonumi själva verket oerhört grymma kroppsstraff jämte bötesstraff. Montesquieu förklarar följaktligen att böterna visar den germanska andan medan kroppsstraffen införts genom segraren, Karl den Store: ”On y voit 1’esprit des loix des Germains dans les peines pécuniaires, et celui du vainqueur dans les peines afflictives”.’'* Det är först genom kyrkans inflytande som straffprincipen och det därmed sammanhängande inkvisitionsförfarandet skulle ha slagit igenom i den germanska rätten. Att de gamla germanerna saknade straffrätt har sedan dess blivit ett axiom i germanistiken. Med denna teori har Montesquieu lagt grunden till idén om ättsamhället. Det är två moment i detta idékomplex, somvarit av särskild betydelse för den rättsliga germanistiken: föreställningen att den frie germanen inte kunde underkastas sanningsbevisning och att straff inte existerade i det forngermanska samhället. I senare teori räknar man dock i enlighet med Germania med dödsstraff för brott mot hela samhället, såsomdesertering i krig. Variationer av germanbilden Senare forskare uppvisar variationer av ättsamhällsidén. Den tyske historikern Justus Möser såg i den frie bonden samhällets urelement. Likt en kung och präst i en person hade denne i forngermansk tid suttit på sin gård och utövat domarmakt över sin familj och sitt husfolk utan att behöva avlägga räkenskap
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=