RB 41

38 de medeltidslagarnas tillkomst formuleras på följande sätt. Lagarna utgjordes äldst av sedvanerätt, som traderades muntligt under århundraden, innan den nedtecknades. Under tidens lopp har denna gamla folkliga rätt omformats av kyrka och kungamakt i enlighet med romersk- och kanoniskrättsligaprinciper. Men det kvarstår i de bevarade lagtexterna spår av denna äldre ordning. Med ledning av dessa kvarlevor av folkets liv kan vi rekonstruera den forngermanska samhälls- och rättsordningen. Denna teori om lagarnas uppkomst beror på en sammanblandning av två saker. Att rättsutvecklingen i stort gått från sedvanerätt till skrivna lagar är visserligen högst sannolikt. Därav följer emellertid inte att vi i varje enskild lag ska kunna skåda denna utveckling. Vi måste behandla varje medeltidslag somvarje annan presumtiv källa: fastställa dess tillkomsttid och tillkomstförhållanden och sedan kräva belägg i vanlig ordning för det som ska klassas somäldre partier. Det är dessa källkritiska krav som skiljer modern historievetenskap från historiska skolans uppfattning. Men dessa krav har aldrig slagit igenomnär det gäller medeltidslagarna.’ När det gäller det språkliga momentet är det ett faktumatt lagarna lästes på tinget för menigheten. Språket kan alltså medvetet ha utformats för att underlätta inpräntandet. Senare forskningar visar också att förekomsten av allitteration ökar i bevisligen sena texter. Den i Sverige sanktionerade teorin om det medeltida lagspråket, framförd av Carl Ivar Ståhle, bygger emellertid på Grimms idéer. Från romersk rätt finns exempel på att juristernas fortbildning av rätten också innebar en språklig förnyelse. Så är en av de mest berömda juristerna, Celsus, känd för sina ordspråksmässiga formuleringar.” Vi saknar tyvärr motsvarande uppgifter om våra lagredaktörer. Men allt tyder på att språket i våra medeltidslagar är ett medvetet utformat konstspråk, vars källor är allmänlitterära snarare än snävt rättsliga. Det forngermanska ättsamhället Montesquieus germanbild När det gäller utformandet av idéerna omdet forngermanska samhället är det nödvändigt att gå ytterligare några steg tillbaka i tiden, till upplysningstidens Frankrike och det senare 1700-talets Tyskland. Egentligen börjar historien med återupptäckandet av Tacitus’ ”Germania” på 1400-talet, en bok somfick en ofantlig betydelse för den tyska opinionen. Tacitus’ verk med dess idealiserande av germanerna som frihetsälskande och sederena i motsats till de fördärvade romarna komsom en skänk från ovan.” Caesars ”De belli gallico” däremot kände man sedan länge, men där skildrades germanerna som fega och

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=