35 lan antar att rätten i varje ögonblick frambringas genom de med lagstiftande myndighet försedda personerna, helt oavhängigt den föregående tiden och endast efter bästa övertygelse om vad som lämpar sig för närvarande tid. Den historiska skolan antar däremot att rätten växt framur nationens innersta väsen och dess historia. Ett folks språk, sed och författning är oskiljaktigt förbunden med dess natur, skriver Savigny vidare. I folkets ungdomstid saknar det begrepp att uttrycka sitt rättsliv på, detta sker istället genom symboliska rättshandlingar. Med stigande kultur blir rätten dels mer komplicerad, dels börjar den uttryckas språkligt. Detta fordrar medverkan av juristerna. Rätten får en dubbel tillvaro: å ena sidan som del av folkets liv, å andra som föremål för juristernas vetenskapliga bearbetning. Juristerna är uttolkare av den rätt som lever och växer i folkets medvetande. Den som skrev detta omden äldsta tyska eller ”germanska” rätten var emellertid ingen expert på denna rätt men väl på den romerska. Hans stora verk i sju band om den romerska rättens historia citeras än idag.^ Det är uppenbart att det är från den han hämtat förebilden till sin framställning av rättens framväxt på germansk botten. Den romerska folkförsamlingens rättsskapande roll som sedan övertas av juristerna, skillnaden mellan den gamla ”folkskapade” rätten och den senare kejsarlagstiftningen, det är sådana moment som utgör grunden för Savignys teori omden äldsta germanska rätten. Den organismtanke som kommer till uttryck hos Savigny bygger i mycket på den släktskapsteori somutbildades inomspråkvetenskapen och på föreställningar om de germanska språkens utveckling. Den främste företrädaren för dessa idéer var Jakob Grimm, den tredje av historiska skolans grundare. I artikeln ”Von der Poesie im Recht” framlade han sin teori omlagspråket och dess utveckling, som sedermera blivit bestämmande för rättshistorikers och språkvetares datering av lagarna. Poesin sågs som folkens äldsta språkliga uttryck och förekomsten av rytmiska inslag och allitterationer i lagspråket blev bevis för dettas höga ålder. Det blev ett bevis också för att lagarna under lång tid muntligt traderats. Den språkliga germanistiken utgör en förutsättning för den rättsliga. Jakob Grimms betydelse för rättshistorien blev utomordentligt stor.^ Historiska skolans metod Eichhorn var den somförst komatt utveckla och praktisera den nya metodologin vid studiet av de äldre medeltidslagarna. Savignys uppfattning av rätten sompå en gång levande i folkets liv och föremål för vetenskaplig bearbetning uttrycks av Eichhorn genom termerna ”yttre” och ”inre” rättshistoria. Den yttre rättshistorien är alltså laghistorien, den inre ”rättsinstitutens” historia. Rättsinstituten är det juridiska uttrycket för de rättsförhållanden, i vilka människor står till varandra inom olika områden i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=