34 statsskapande verksamhet. Historiematerialisterna tog upp en annan sida av Hegel och förklarade statens uppkomst med produktionsformernas förändring. Så snart ett överskott skapats, kunde vissa grupper förmera sig och öka sin makt och därmed uppstod klassamhället och staten. Historieskrivningen har emellertid för sin fornhistoria hämtat stoff även från andra källor, främst Tacitus’ Germania och för Nordens del Adamav Bremens krönika samt i äldre tid även från de isländska sagorna. Germania har blivit de tyska germanisternas bibel och att den är värdelös som källa för de germanskspråkiga länderna kommer förmodligen aldrig att erkännas.' På samma sätt har delar av Adams krönika blivit den svenska fornhistoriens bibel.^ Ingen av dessa skrifter är emellertid tillräcklig för att bygga upp myten om ättsamhället. Det är först och sist medeltidslagarna som använts i det syftet. Och för att det skulle kunna ske, måste man föreställa sig att lagarna återspeglar detta äldre samhälle. Man måste tro att de bevarats muntligt genomårhundraden och att det i våra skrivna lagar finns en sådan bevarad kärna av äldre rätt. En sådan teori ommedeltidslagarnas uppkomst skapades av historiska rättskolan i Tyskland men inte för att legitimera myten om ättsamhället utan för att möta samtida rättspolitiska krav. Samtidigt har den för ättsamhällsidén grundläggande element, som att rätten skapats av folket. Denna källteori visade sig alltså ha en räckvidd långt över det aktuella syftet och den blev medlet att skapa en fornhistoria vi eljest skulle sakna. Trots sin uppenbara mytkaraktär har den därför bevarats tills idag. Jag börjar min redogörelse med den. Den traditionella källteorin De germanskspråkiga ländernas rättshistoria tar sin början med historiska skolan.^ Den tändande gnistan för den nya rättsvetenskapen blev C.Fr. von Savignys skrift ”Vom Beruf unserer Zeit fiir Gesetzgebung und Rechtswissenschaft”, som publicerades 1814 och som sedan blev något av ett nationalepos för de tyska rättshistorikerna. Följande år utkom första bandet i den av Savigny och K. Eichhorn grundade ”Zeitschrift fiir geschichtliche Rechtswissenschaft”, en tidskrift somskulle bli forumför de hya idéerna. Savignys skrift var en motinlaga till A. Thibauts förslag om en gemensam lagbok för hela Tyskland. Förebilder för en sådan fanns i Gode Napoléon och den franska lagstiftningen hade redan nått ett betydande inflytande i västra och södra Tyskland. Reaktionen riktade sig både mot det främmande inflytandet och det faktumatt förslaget omen gemensamlagbok för Tyskland också innebar ett hot mot åtskilliga lokala särrättigheter till förmån för privilegierade samhällsskikt. Savigny ställer den nya historiska skolan gentemot den gamla, ohistoriska, som dittills enligt honombehärskat tysk rättsvetenskap. Den ohistoriska sko-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=