RB 41

30 en lagstiftningssituation eller ej. Om denna situation kan konstateras är det i min terminologi en lag. Därmed inkluderas i begreppet sådana viktiga rättsliga avtal somdet mellan bönder och biskop i skånska kyrkorätten, vilket inte vore möjligt med det anakronistiska kravet på kunglig bekräftelse. Däremot har en sådan bekräftelse givetvis ett särskilt källvärde genom att den signalerar en annan tillkomstsituation än vad somgäller för andra avtal. För alla de rättsliga dokument som inte används annat än för att belägga receptionen behöver inga problem uppstå med terminologin. Jag kallar dem lagar i enlighet med det traditionella bruket. Mose lag intar en särställning, både genomsitt tillkomstsätt och den förpliktande innebörd den fick för kristenheten. Här finns ingen anledning att skilja mellan regler somär åtföljda av sanktioner och sådana av enbart etisk karaktär. Jag har använt ordet lag som en gemensambeteckning. De nutida termerna strafflag och civilrätt är egentligen föga passande i det medeltida rättssystemet. Utmärkande för den teokratiska staten var att det inte fanns någon civil sektor i medborgarnas liv. Men denna omständighet behöver inte medföra några problemför min undersökning. Brottmål är här alla de mål somhar antingen kroppsstaff eller godskonfiskation, alternativt böter sompåföljd. I de få fall i svensk rätt, då målsägaren ensamhar böterna kan det visserligen vara svårt att dra gränsen mot skadestånd men kategoriseringen här är av liten betydelse. Litteraturen somkälla När det gäller ickesvenska lagar måste jag använda delar av den etablerade forskningens resultat som källa. Det följande historiografiska kapitlet tjänar bland annat till att visa varför jag accepterar eller förkastar vissa resultat. Allmänt sett gäller att det som är direkt beroende av den äldre forskningens källsyn och organismteoretiska uppfattning av rättsreglers ”utveckling” är oanvändbart. Men stora delar av Heinrich Brunners standardverk omäldre kontinental rätt består av faktauppgifter som i sig är användbara. Samma gäller Rudolf His’ arbete omden tyska straffrätten under hög- och senmedeltid och de flesta av mig använda artiklarna i det moderna uppslagsverket ”Handwörterbuch zur deutschen Rechtsgeschichte.” För norsk och dansk rätt finns två i stort sett pålitliga uppslagsverk, Brandts föreläsningar i norsk rättshistoria och J.P. Jörgensens danska rättshistoria. Bägge är huvudsakligen faktasamlingar med relativt litet av den traditionella utvecklingsteorin. Jörgensens arbete behandlar dock främst rättskällornas och författningsrättens historia. Uppgifter om straff- och processrätten har fått sökas på annat håll, främst i vissa artiklar i Kulturhistorisk lexikon för nordisk medeltid, ett arbete somockså nyttjats för norsk rätt.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=