RB 41

24 om ”andlig” och ”världslig” lag etc, så är detta endast markeringar för vissa konkreta skillnader inomsystemet. Detta hade sin rot och sin sanktion i Guds lag uttryckt i bibeln. Maktinnehåll och juridiskform Om man nu utgår från att praktiskt taget allt i den svenska medeltidsrätten är resultatet av skriftlig reception, hur kan man då av dessa lagar avläsa maktförhållandena i det svenska samhället? Här är det nödvändigt att metodiskt skilja mellan en lags maktinnehåll och dess juridiska form. Med lagens maktinnehåll menar jag då det som har varit betydelsefullt ur maktsynpunkt och som därför blivit föremål för strid. Gäller det böter utgår jag från att striden gällt storleken och fördelningen av dessa. Däremot kan frågan om hur man skulle beräkna böterna, omman skulle utgå från mansboten eller från någon annan skala, inte rimligen ha varit något större stridsämne. Det räknar jag som en formfråga. I andra fall var förhållandena så givna med religionen att de inte var förhandlingsbara. Det gäller bevisningen, som är grundad i den kristna eden, i äldre rätt alternativt gudsdomen. Den maktstrid somhar utspelat sig har utgått från dessa givna storheter och då gällt exempelvis vilka som ska ha rätt att gå värjemålsed och hur den ska se ut, och vilka som måste underkasta sig gudsdom. När de nya reglerna kom med utökad rätt för käranden att överbevisa en misstänkt med vittnen, måste striden ha gällt i vilkafall denna bevisning skulle anses tillräcklig och i vilka fall den anklagade fick behålla rätten att gå värjemålsed. Gränsdragningen maktinnehåll-juridisk formhar det praktiska syftet att hålla isär två företeelser av olika karaktär. En lags maktstruktur återger i princip läget vid en konkret historisk tidpunkt, den då lagen fick sin huvudsakliga gestalt, sådan vi känner den. Den juridiska foim^^n däremot återger en tradition, somkan föras långt tillbaka i tiden. Man kan också uttrycka saken så att bitarna har funnits före den aktuella lagredaktionen men kombinationen av dem är ny genom dess tillkomst. Den juridiska formtraditionen kan alltså betraktas i ett tidsperspektiv. Den kan därmed användas i daterande syfte. Här kommer ett grundläggande tolkningsproblemi dagen, somsträngt taget är olösligt, nämligen vilket förhållande som man ska anta har förelegat mellan det sakliga innehåll, som parterna måste ha enat sig om vid de muntliga förhandlingarna, och det juridiska uttryck, som det överenskomna sedan fick. Eftersomde världsliga intressenterna i allmänhet måste antas ha varit analfabeter, måste den lärde redaktören ha fått en svårkontrollerbar betydelse för denna utformning. I varje fall kan insikten om detta problem förhindra förhastade slutsatser. Vissa lagpartier kan tyckas ha karaktären av skrivbordsprodukter. Men att en juridisk form förefaller alltför överarbetad betyder inte nödvändigtvis, att inte innehållet varit avsett att gälla i det stora hela.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=