RB 41

18 Wolfs redogörelse för källmaterialet bygger emellertid på vad den traditionella rättshistorien åstadkommit. För svensk rätts del kan jag konstatera fortlevandet av det gamla påståendet att landskapslagarna muntligt traderats under flera århundraden, innan de nedtecknades på 1200- och 1300-talen.^ Wolf ifrågasätter alltså inte den gamla källteorin. För analysen av den kontinentala lagstiftningen under hög- och senmedeltid spelar den gamla källteorin emellertid inte samma roll somför den nordiska. I början av denna period hade kontinenten redan lagar sedan ett halvt årtusende tillbaka. Den senare lagstiftningen hade därmed redan en lång, skriftlig traditionshistoria bakomsig. I Sverige har vi inga säkert daterade lagar förrän omkring år 1300. Norska och danska lagar tillkom i sin nuvarande fattning på 1200-talet, några kyrkorätter under senare hälften av 1100-talet. Det finns spridda data om rättsliga förhållanden i urkunder men mycket litet äldre än från 1100-talet. Där Wolf kan börja sin lagstiftningshistoria för kontinenten, där börjar alltså vår rättshistoria över huvud. För att ha en fot att stå på när vi analyserar de svenska lagarna som politiska instrument måste vi alltså börja med att klargöra deras traditionshistoria. Det gör min uppgift betydligt mer komplicerad än den wolffska planen. Receptionsteorin Receptionens två huvudfaser Jag uppdelar receptionen i två huvudfaser. Enligt det resultat jag kommit fram till daterar sig de första skrivna lagarna i Sverige från den tid då kyrkan på allvar etablerade sig här och med detta inleds den första receptionsfasen. Prästen har inskärpt Guds bud så somde framträder i Dekalogen, och erinrat omböndernas skyldighet mot kyrkan. Men mycket snart måste skriftliga överenskommelser ha tillkommit. Skånska kyrkorätten får stå som exempel på innehållet i denna äldsta nordiska lagstiftning. Detta äldre lagskikt innehåller också en tämligen omfattande straffrätt med tillhörande processuella regler, byggd på mosaisk och kontinental rätt. Skånelagen får exemplifiera detta. Bestämmelserna gäller både personskador och sakskador, de senare främst rörande förhållandena inombyalaget. Dessutom måste tidigt regler för arv och egendom ha tillkommit sommotvikt mot kyrkans krav på donationer. Det är detta äldsta skikt som den traditionella rättshistorien anser vara ”forngermansk rätt” och som skulle ha traderats muntligt i århundraden. Anders Sunesens verksamhet placerar jag i slutet av denna äldre period. Hans studier i Bologna har resulterat i en del förändringar på civilrättens område enligt romerskrättsliga förebilder^ men han måste också ha kommit i kontakt med lombardisk rätt.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=