RB 41

17 normerna fixerats, om det skett i lagböcker eller på annat sätt. Men en sådan utvidgning av uppgiften vore praktiskt omöjlig. Med dessa reservationer har jag ansett det värdefullt att göra jämförelser på vissa centrala punkter mellan svenska lagar och grannländernas för att få perspektiv på våra förhållanden. Anknytning till annanforskning Den teoretiska grunden för detta arbete uttalade jag redan 1972 i min doktorsavhandling ”Rechtsgeschichte als Wissenschaft und Politik”. Jag konstaterade att en modern undersökning inte som den hittillsvarande forskningen kunde utgå från den historiska skolans idéer. ”Die Gesetze sind keine Uberbleibsel aus dem Leben der Völker... Die Gesetzbiicher sind politische Dokumente, sie sind das Ergebnis eines Kampfes zwischen verschiedenen Machtgruppen im Staat, das sich bei einer bestimmten Gelegenheit in der Gesetzgebung niederschlägt. Allein in diesemSinne sind sie Uberbleibsel”.^ Med denna nya källsyn kommer lagarna sommaktinstrument att stå i centrumför forskningen. Året därpå kom ”Handbuch der Quellen und Literatur der neueren europäischen Privatrechtsgeschichte” ut av trycket. I verkets första del presenterade historikern Armin Wolf en plan för en historia omden världsliga lagstiftningen från det tolfte till det femtonde århundradet, alltså de framväxande territorialstaternas lagstiftning, med följande programförklaring: ”Es erscheint als Aufgabe weiterer Forschung, systematisch vergleichend festzustellen, welche Sozialgruppen jeweils hinter bestimmten Gesetzen standen, wer sie befördete, wer dagegen protestierte und welche politischen, wirtschaftlichen und geistigen Verhältnisse darin ihren Ausdruck fanden. Unabhängig davon, ob die Gesetze auch wirklich iiberall angewandt wurden, sind sie auch als Äusserung von Vorstellungen und Programmen Dokumente von höhemInteresse. Det parallella i våra framträdanden är ett tecken på att tiden är mogen för en helt ny inriktning av den rättshistoriska forskningen ommedeltidslagarna. Tyvärr har Wolfs insats stannat vid en översiktlig planering. En samtidigt bedriven forskning på några väsentliga avsnitt av den kontinentala lagstiftningshistorien hade varit av oskattbart värde för den nordiska. Men Wolfs arbete ger i sig ändå mycket genom översikten av formalia vid lagstiftningen och genom sammanställningen av befintligt källmaterial. Framför allt har det för mig betytt en bekräftelse på att jag var på rätt väg. När det gäller lagstiftningshistoria har man somWolf framhåller tidigare så gott som enbart inriktat sig på att analysera ideologierna.■* Detta är ett väl genomarbetat forskningsfält, vars resultat jag i fortsättningen förutsätter sombekanta. Av utrymmesskäl kommer jag inte att göra några hänvisningar till dem i detta arbete. ”3 2

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=