188 Östgötalagen och landslagen har jämfört med svealagarna betydligt fler fall av edsöre och dessa är inbördes överensstämmande utom på ett par punkter. Landslagen har utvidgat området för hemfred och har fler typer av lemlästning. Den har kvinnorov som särskild kategori. Den har dessutom en ny kategori i olaga fängsling vid misstanke. Östgötalagen har ensam fallet att någon driver en annan från laga sammankomst även om det inte inträffar någon kroppsskada. Redan hot klassas i detta sammanhang somedsöre i Östgötalagen, vilket går utöver den annars gällande regeln att för hot ska inte bötas. Östgötalagen har vidare fritagning av tjuv somedsöre under vissa omständigheter. Östgötalagen och landslagen visar detaljerade likheter gentemot svealagarna. Hit hör utomde förutnämnda kategorierna dråp och sår i kyrkan och på tinget, också fallet att någon driver en annan från ting eller annan laga sammankomst, hämnd efter konungens dom, hämnd för vittnesmål och laga värjning av fäderne, föra någon med våld från hans gård och fritagning av fängslad rånare. Hit hör också våldtäkt, där både Östgötalagen och landslagen har utvidgat edsöret till att gälla även försök till våldtäkt. Regeln om olaga fängsling vid misstanke återgår på Uppsalastadgan 1344 men kan inte vara daterande, eftersom landslagen inte själv tillämpar den.‘‘° Skiljaktigheterna i övrigt har mindre betydelse än den genomgående samstämmigheten både i omfånget av edsöreskategorin och i formuleringarna av de konkreta reglerna, och denna kan inte förklaras på annat sätt än att Östgötalagen och landslagen tidsmässigt stått varandra nära. Ingen av lagarna återger edsöresbrotten i samma ordning somi Alsnö stadga. Men svealagarna har satt hämnd på annan än gärningsmannen främst, vilket jag sammanställer med att ättböterna avskaffats i dessa lagar. Med den ändringen har dessa lagars manhelgdsbalkar fått den tidigare uppmärksammade egendomliga systematiken. Processen De svenska edsöresmålen avgörs genomhärads/hundaresnämnd. Det går emellertid en skarp skiljelinje mellan svearätten å ena sidan och götarätten/landslagen å den andra när det gäller processen i dess helhet. De förra har integrerat processen med ”landets rätt”, de senare har dubbla förfaranden. Svealagarna har enkla processuella regler för edsöresmålen. Dessa avgörs av hundaresnämnd. Södermannalagen ger den enskilde det största inflytandet genom att parterna här utser halva nämnden var, samma bestämmelser som i stadsrätten.'*^ I Upplandslagen ska nämnden utses med parternas samtycke, vilket betyder att jäviga personer fick uteslutas. Med nämndens beslut avgörs hela målet. Någon ytterligare process förutsätts inte.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=