187 na omdråp i kyrka vara senare tillagda än edsöresrätten i övrigt. Övriga svealagar saknar nämligen motsvarande bestämmelser i sina kyrkobalkar och det indicerar att Upplandslagen här gjort ett senare tillägg. Men inkonsekvensen i manhelgdsbalken visar att också här är bestämmelsen om dråp i kyrka ett tilllägg. Brottet bötas också med 100-markersboten, vilken inte tillhör ”landets lag”. Kontroversen omdetta har alltså fortsatt långt efter det att Upplandslagen kodifierats. När det gäller dråp och sår på tinget stadgar Upplandslagen i sin manhelgdsbalk, att det ska bötas med 100-markersboten, omparterna träffats somvänner och skilts som ovänner.^* Man har således kommit överens om att rekvisitet överlagd gärning ska gälla för att brottet ska klassas somedsöresbrott. Motsvarande bestämmelse saknas i Södermannalagen. De andra svealagarna har ingenting alls omdråp och sår på tinget. Slutsatsen blir att detta varit så kontroversiellt att det förblivit oreglerat utomi Upplandslagen. Eftersom uppgifter saknas i edsöresavsnittet är den explicita bestämmelsen i manhelgdsbalken sannolikt ett senare tillägg, liksom regeln om dråp i kyrka. Också här styrks teorin omett senare tillägg av att påföljden är 100-markersboten. I Östgötalagen och i landslagen finns inte dessa luckor i uppräknandet av edsöresmålen. Omdråp i kyrka och på tinget stadgar dessa lagar att det är edsöresbrott utan paer se maep uapafiri fjy at paer aghu allefriphaua.^^ Vad innebär begreppet våda här? För att svara på den frågan måste man jämföra med vad lagen använder för villkor för övriga fall. Om dråp och sår på vägen till eller ifrån tinget eller till kyrkan skiljer dessa lagar mellan att tvisten uppkommer af längre awnd och af brapum skaelnap. Endast i det förra fallet klassas brottet som edsöre. Ifråga om brott i kyrkan eller på tinget saknas denna uppdelning. Lagens motivering att ”där ska alla ha frid” måste därför innebära att alla våldshandlingar, som inte var ren våda, skulle anses som edsöresbrott, alltså även våld i hastigt mod. Motiveringen visar också tillbaka på en tidigare kontrovers, i vilken kyrkan har segrat. Östgötalagen och landslagen stadgar således absolut kyrkofrid liksom den senare tillagda bestämmelsen i Upplandslagens kyrkobalk. Omfånget av kategorin edsöresbrott Ovan har visats att det går en skiljelinje mellan svealagarna å ena sidan och götalagarna/landslagen å den andra när det gäller edsöresbrott i kyrka och på ting. Denna skiljelinje gäller också hela omfånget av edsöreskategorin. De centrala svealagarna har identiska brottskataloger. Dessa innehåller fler kategorier än Alsnö stadga. Det måste alltså ha funnits en gemensam förlaga för svealagarnas edsöre, somhar tillkommit efter Alsnö stadga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=