RB 41

185 dels att få detta lagfäst, dels och framför allt att bedömningen inte överlämnades till godtycket utan reglerades med i lagen angivna kriterier. Så sker alltså i dansk och svensk rätt. Alsnö stadga saknar detta rekvisit, medan det alltså spelar stor roll i de svenska lagböckerna. I det avseendet överensstämmer dessa mer med den danska än med den svenska stadgan. Detta gäller även andra moment. Ett sådant är att följeslagarna vid hemfridsbrottet ska straffas i lika mån som huvudmannen. Både i den danska stadgan och i svensk rätt bestäms också att härverksmännen ligger ogilla om de skadas vid intrånget.Dessa moment jämte rekvisitet för edsöret är i den svenska provinsrätten så likartat formulerade att de måste återgå på någon formav gemensamnämnare. Denna överenskommelse måste i berörda avseenden ha överensstämt med Erik Clippings stadga. Luckan i svealagarnas edsöre Av de svenska lagarna saknar svealagarna dråp och sår i kyrka och på tinget bland urbotamålen trots att handlingar på vägen dit kategoriseras somedsöre. I svealagarna hör dessa brott till bötesmålen. I götarätten och landslagen är de däremot edsöre. Hur ska detta förklaras? I norsk och dansk rätt finns liknande luckor i uppräkningen av urbotamålen. I norska landslagen är dråp i hemmet och på tinget urbotamål men för dråp i kyrka saknas regler. Likaså hos ASun och den själländska rätten, trots att dråp på kyrkogården där är urbotamål. I Skånelagen finns regler för kyrkofrid först i tilläggen. Detta visar att luckorna i svealagarna inte är någon tillfällighet. Av Erik Clippings stadga framgår som ovan visats att stormännen genomdrivit att rekvisitet överlagd gärning skulle gälla även i kyrka. Detta understryks särskilt. Brottet mot kyrkofriden har varit det stora tvisteämnet, därför att här komockså biskopens höghetsrätt med i bilden. Det inskränkande rekvisitet har varit i stormännens intresse. Det är samma motsättningar som ligger bakom luckorna i den svenska edsöresrätten. Att rekvisitet föregående fiendskap i samband med kyrkofriden varit kontroversiellt även i svensk rätt framgår direkt av källorna själva. Upplandslagen har en bestämmelse om edsöresbrott i kyrka men den står inte i konungabalken tillsammans med övriga edsöreslagar utan i kyrkobalken: ”De ska båda utse nämnden, kronan och kyrkan, om edsöret brytes i kyrka eller på kyrkogård, vare sig männen råkades som vänner eller som ovänner, eller på kyrkoväg, då de far till kyrka eller därifrån, om så är, att de förut var oense... Lagstället inskärper alltså att edsöret bryts i kyrka och på kyrkogård oavsett föregående fiendskap medan detta är ett villkor för att edsöresbrott ska anses ” 36

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=