RB 41

184 man blir dräpt där gäller samma regler som om han blivit dräpt hemma i sin egen gård eller sitt hus”. Denna lag tillerkänner också biskopen 40 marker jämte kung och målsägare för brott i kyrka. I Skarastiftets Statuta generalia har biskopen förbönen vid dråp i kyrka liksomi biskops Brynjulfs stadga.^’ I Erik Clippings stadga har stormännen behållit rätten till fredsbön och husägaren har fått del i boskiftet jämte kungen. Detta är också den ordning som den svenska landslagen inför men det sker alltsåförst vid mitten av 1300-talet. Rekvisitet föregående fiendskap I svensk rätt anses överlagd gärning föreligga omman kan visa att den föregåtts av föregående fiendskap eller om den manifesterar sig exempelvis genom att någon vid uppkommen tvist går ut och hämtar sig vapen. Rekvisitet föregående fiendskap för viljadråp fanns redan i mosaisk rätt liksom omständigheten att dråparen hade lagt sig i försåt. Det är ett konkret uttryck för vad den romerska rätten förstod med begreppet dolus?^ Liknande krav finns i kontinental och dansk rätt. De framträder särskilt vid hemfridsbrottet och får en avgörande betydelse för omdetta ska bedömas som ett urbotamål eller inte. I kontinental rätt krävs vanligen att handlingen ska vara gjord i fientlig avsikt för att rubriceras somhemgång. Överlagd gärning betecknas med uttryck som met beradenem rade eller vorrat eller olika former av orden ”Vorsatz” och ”Aufsatz”. Jutalagen anger somvillkor för härverk att någon går maeth rathaet raath till annan mans hus och bryter upp det, rånar gods eller slår bonden, hans hustru eller husfolk. I Erik Clippings stadga bestäms uttryckligen att dråp och sår i hem och i kyrka är urbotamål endast om det gjorts med rathet rath. Angående brott i kyrka säger stadgan att ”detta ska män veta”, att ommän kommer somvänner till kyrkan och warthaer thaer skiaelnaeth them i maellen vtan for rath och någon blir dräpt eller sårad, så ska det bötas för detta somlagen säger och därtill 40 marker till kungen och 40 marker till den somfick skadan eller hans arvingar. Men omdet var gjort maeth rathet rath då är det urbotamål. Samma regler som i kontinental och dansk rätt gäller explicit i den svenska edsöresrätten. Svensk rätt överensstämmer med nordtysk rätt i att rekvisitet uttrycks i beskrivna handlingar. Där detta rekvisit saknas ska alltså gärningen bedömas somett vanligt dråp, inte som ett edsöresbrott. De svenska dubbla och tredubbla bötesmålen gäller sålunda för dråp på fridskyddade platser, där överlagd gärning inte är bevisad. Av detta framgår vilken betydelse somrekvisitet hade för att begränsa kungens makt att bedöma brott som urbotamål och konfiskera brottslingens gods. Att lägga vikt vid avsikten bakomhandlingen var i sig inget nytt, det väsentliga var

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=