183 Husägaren betydde i regel detsamma somjordägaren. Men i de svenska provinslagarna görs ett undantag från denna regel om hemfreden kränks hos en landbo, så att denne själv eller någon av hans familj eller husfolk blir skadad. Då har landbon alla rättigheter. Detta överensstämmer med romersk rätt.^^ Husägarens rätt omnämns också i Alsnö stadga.Magnus Birgersson säger sig vilja förnya de lagar som hans far stiftade för riket, nämligen för brott mot hem-, kyrko-, tings- och kvinnofrid, brott mot gjord förlikning, hämnd på annan än gärningsmannen samt lemlästning. Målen ska avgöras av häradsnämnd, påföljden är fredlöshet och förlust av egendom, vilken delas mellan kung, härad och saksökande. Kungen har rätt till fredköp på 40 marker. Omrätten till förbön har stadgan två olika bestämmelser. I början av ovannämnda stycke stadgas om hemfreden, att var och en som dräper eller sårar någon i dennes eget hus eller i annan mans hus ska vara fredlös tills den ber för honom, som han har brutit mot, och han ska sedan böta kungen 40 marker. Efter uppräkningen av övriga fridsbrott stadgas att var och en somgör något av dessa brott aldrig ska få frid förrän den ber för honom sum husit atti aer giaerningin aer giord i. Här finns alltså två motstridiga regler om rätten att be om fred. Enligt den första ska den skadelidande ha den rätten, även om skadan sker i annans hus, enligt den andra ska i sistnämnda fall husägaren ha den rätten. Detta visar att den text till stadgan som är bevarad till oss är sammansatt av äldre och yngre bestämmelser. Meningen med husägarens rätt har tillfogats efter den övriga texten. Det är den bestämmelse som överensstämmer med provinslagarnas stadgande omrätten till förbön. I privilegiebrevet för kyrkan 1281, där biskoparna får kungens bötesrätt för brott begångna av personer boende på kyrkogodsen, anmärks särskilt, somett undantag, att i edsöresmål ska den brottslige inte få fred förrän de ber för honom, mot vilka han har förbrutit sig. Sammanhanget ger vid handen att det är den skadelidande, inte husägaren, som har rätten till fredsbön. Bestämmelsen motsvarar den först nämnda regeln i Alsnö stadga. Biskoparna hade således genomprivilegiebrevet kungens tredjedel i det konfiskerade godset och fredköpet på 40 marker men målsägarens rätt till fredsbön stod i vägen för den fulla kontrollen från biskoparnas sida. Det ovannämnda tillägget i Alsnö stadga bör alltså ha tillkommit på kyrkligt initiativ och går tvärs emot tidigare uppgörelser. Genom det får biskopen rätten till fredsbön för alla brott mot kyrkofriden och mot hemfriden på kyrkogodsens gårdar med undantag för brott mot landbon själv. Husägarens rätt berörde alla jordägare men var av den största betydelse för kyrkan, inte minst därför att kyrkor och kloster blev särskilt utsatta under fejderna. Kyrkofriden jämställs också med hemfriden. Detta utsågs explicit i Eriks själländska rätt: ”Kyrkan ska vara varje kristen mans hem, och om en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=