182 följd och skiljer sig därmed från övriga lagar. Brottskategorierna är i huvudsak desamma somi landslagen. Termen edsöre har alltså olika innebörd i skilda lagar. Den ursprungliga funktionen kan studeras i de ovannämnda valbestämmelserna i de centrala svealagarna. Edsöret har där karaktären av handfästning och de följande konkreta reglerna anger noggrant när edsöret ska anses brutet och när detta inte är fallet. Rekvisitet för flertalet fall är föregående fiendskap. Bestämmelserna är formulerade så att antalet urbotamål minimeras, vilket betyder en motsvarande inskränkning av kungens rätt. Kungen måste också dela det konfiskerade godset med målsägare och hundare. Ett liknande kärnparti finns i Östgötalagen och landslagen men där har omfånget av edsöresrätten utvidgats betydligt och i lagarnas rättegångsbalkar samordnas edsöresmålen med andra grova brott. Detta utgör ett senare skede av edsöresrättens utformning. Edsöret omtalas också i ett par stadgor, Magnus Birgerssons stora privilegiebrev för kyrkan 1281 och Alsnö stadga, utfärdad av samme danske kungen Erik Clippings stadga 1284 kommer att användas som relsematerial. Avsnittet är upplagt så att först kommer följande inbördes sammanhängande saker att behandlas; a) kollisionen mellan jord/husägarens rätt och den skadelidandes rätt i de fall där offret dräpts eller sårats i annat hus än sitt eget. b) den maktpolitiska betydelsen av rekvisitet föregående fiendskap. c) luckan i svealagarnas uppräkning av edsöret, där brott mot freden i kyrkan och på själva tinget saknas fastän brott på vägen dit betecknas somedsöre. Därpå följer en jämförelse mellan edsöret i svealagarna å ena sidan och Östgötalagen och landslagen å andra, samt en analys av processen. kung 1285. Den jämföHusägarens rätt I de svenska provinslagarna stadgas angående hemfridsbrottet att den äger rätt att ”bedja i fred”, somäger huset, där gärningen gjordes. Den somfick såret får böterna och del i boskiftet. I landslagarna är rollerna ombytta. Rätten att ”bedja i fred” betydde rätten att kontrollera den fredlöses återkomst till landet. Kungen hade inte rätt att benåda brottslingen förrän denna fredsbön hade gjorts. Det betydde att brottslingen måste köpa sig fred två gånger, först hos den vars hemfred han hade kränkt och sedan hos kungen. Rätten till fredsbön hade inte bara en stor materiell utan också en stor maktpolitisk betydelse. Den som innehade den rätten kunde hålla obekväma personer utanför deras sociala och juridiska rättigheter, en följd av fredlöshetsdomen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=