RB 41

173 pande vid exekutionen av domtill fredlöshet och boskifte. Det kan knappast ha varit avsikten, att ett uppbåd av bönder skulle klara den saken, när det gällde fejdbrott av stormän med deras privatarméer. Svealagarnas utmätningsbestämmelser mäste huvudsakligen ha gällt brotten pä bondeplanet. Skillnaden mellan Upplandslagen och landslagen ä ena sidan och Ostgötalagen ä andra ligger ocksä just här. I Östgötalagens utmätningsbestämmelser förutsätts att det är fräga ombrott, som ger lägre böter än 40 marker. Det är dessa mindre mäl som är sä mycket starkare myndighetskontrollerade i Ostgötalagen än i de andra lagarna. Sammanfattning Frägan omutformningen av exekutionen är en fräga omvilka intressenter som var berörda. I svensk rätt är praktiskt taget alla brott belagda med en bot som delas mellan mälsägaren och central och lokal myndighet. För att uppfylla lagens krav omlika delning mäste utmätning i ordnade former ske. Rätten till enskilt nämreduceras eller försvinner. Däremot förbehåller sig myndigheterna rätten att näma för sina egna pålagor eller för prestationer somde har nytta av. I vissa fall somnär det gäller kyrkobyggnadsskyldigheten behöver inte ens dom föregå nämet, vilket annars är obligatoriskt. Här ses samma tendens somi kontinental rätt, att myndigheterna lättar pä formkraven när det gäller deras rätt. Formerna för exekutionen i svensk rätt har paralleller i de flesta äldre lagar, frän Mose lag till romersk, kontinental och nordisk rätt. Svensk utsökningslag överensstämmer närmast med den norska. Bägge är starkare myndighetspräglade än den danska, sombehäller enskilt nämmedeltiden igenom. Det viktiga för maktanalysen är inte sä mycket att fastställa gränserna för näm och utmätning som att visa vilken part som gynnas av de konkreta bestämmelserna. Risken för maktmissbruk förelåg i bägge fallen och det blir dä viktigt att mäta reaktionen häremot. Av svenska lagar visar Upplandslagen det starkaste skyddet för den enskilde, både somsvarande och sommälsägare, och dessutom för bönderna i gemen mot myndigheterna. Ostgötalagen utgör kontrasten till Upplandslagen men även till landslagen med sin genomgående dominans för myndigheterna. I svensk rätt spåras alltså samma tendens som i norsk att exekutionen blir mer myndighetskontrollerad i senare rätt.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=