RB 41

171 ra. Beräkningen av skatterna bygger på ett dubbelt system: dels en kollektiv prestation av hamnorna, dels en individuell sompålades bönder och legodräng44 ar.^^ Hamnomännen är ansvariga för hamnornas prestationer. Omen bonde inte vill betala skatten ska hamnomännen gå hem till honom och mäta ut dubbelt. De har sedan vitsord gentemot uppbördsmannen, om denne klagar att för lite betalts. Bönderna var även skyldiga att betala skatt för själva kyrkobolet, ett markland jord under var hundareskyrka och ett halvt för var tolftkyrka. Denna skatt utgick tydligen efter mantal. Här gäller andra regler för tredska. Omenskilda uppräknade personer, landbor, jyiaenistu maen eller ”andra bönder”, inte betalar trots att bönderna kräver det vid deras gårdar, då ska kungen ha rätt att latae takae aff garfyi perae vad han vill för skatten och dessutom saköret, dvs tredskoboten. Här är det tydligen fråga omnåm. Att detta kunde leda till övergrepp från myndigheterna vittnar följande tilllägg om: hawi ok aengin takuman wald at sökiae aellr naemae fore konunx raettaer utgierfirfyrr aen attae attunx maen hawae paet faellt. söki swa mykit pe faellae ok aei merae.*^ ”Takumannen” är kungens uppbördsman. Han får alltså inte ta ut mer än vad somböndernas representanter, åttingsmännen, hade visat att det fattades. Citatet visar också termernas sammanblandning. ”Söka” och ”näma” torde ha samma innebörd här. Bägge står för en myndighetsexekution utan böndernas egen medverkan. Upplandslagen har alltså åtminstone vad gäller hamnorna lyckats hålla myndigheternas ombud borta från böndernas gårdar vid försummelse att betala skatten. I övrigt har kungen, dvs uppbördsmannen, rätt att näma för uppbörden. Samma rätt har han i Västmannalagen. Denna lag har emellertid ett motstridigt stadgande, som samtidigt demonstrerar nåmrättens ekonomiska betydelse: ”För rätten till förlikning och rätten att taga nåm ge vi varje år ut en skeppsvist”."*^ Landslagen Landslagen saknar bestämmelser om skatterna och därmed också om uppbördsförfarandet. För uttagande av böter har landslagen samma bestämmelser somUpplandslagen, undantagandes förbudet för länsman och domare att gå in i utmätningsgården.'*^ Landslagen har emellertid också en särskild exekution för brott mot konungens dom enligt konungabalken. Denna exekution sker, som nedan sägs i kapitlet om kungens domsrätt, genom en särskild konungsnämnd, utsedd i lagsagan.Den har för sitt arbete en tredjedel av alla böter som utdöms. Därmed har landslagen två nivåer på utsökningsförfarandet.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=