170 Södermannalagen har mycket kortfattade bestämmelser omutmätningen. Hur den konkret går till framgår inte av texten. För nåm har lagen i sina huvudhandskrifter motstridiga bestämmelser. HsA stadgar: ”Alla 3-örarssaker är målsägarens ensak och de ska utsökas så somhär sägs. Och allt nåmär avlagt i alla mål utomför kungens utskylder och för gäld mindre än 3 örar. Bonde ska utsöka sin ensak med dom och nämnd”.'*' HsB har istället för ovanstående följande bestämmelse: ”Alla 3-örarssaker är målsägarens ensak oc seal nödas ok naemas til sacören. sua seal ok naemas til allan paen sacöre som ut domes, huem han haelzt til höre. Dessa bestämmelser står i byggningabalken. I lagens rättegångsbalk finns endast stadgande om utmätning. HsB:s regel i byggningabalken måste därför vara senare tillagd. Eftersom den enskilde målsägaren har rätt att näma för sina ensaksböter bör den utvidgade nåmrätten gynna främst andra personer. HsB av Södermannalagen har också ett tillägg omrätt till nåmför lagmans-, domaroch styremanspenningar, daterat till 1325. Lagmannen har därvid rätt att ta 3 öre och de övriga 1 öre i tredskobot.**^ 2 Både Upplandslagen och Södermannalagen tillåter alltså nåm för små privata skulder och hsB av Södermannalagen även för bondens ensaksböter. För tredska att betala små skulder utdömdes ingen tredskobot och här finns anledningen till nåmgränsen. Med tredskobot och högre böter än bondens ensak kommyndigheternas intressen in. Utmätningsförfarandet är till för att tillgodose flera parters rätt till del i det utmätta godset. Är myndigheten ensam, som när det gäller indrivning av skatter, har den ingenting emot nåm. Inte heller när det gäller fullgörandet av vissa prestationer, såsom kyrkobygge. Upplands- och Södermannalagarna tillåter också nåm i sistnämnda fall. Bestämmelsen återfinns i lagarnas kyrkobalkar och här används inte den gamla termen nam utan det nyare ovået pant. Denna pant får dessutomtagas utan dom. Prästen äger vidare undanhålla den tredskande Guds lekamen om sockenmännen inte törs medverka i panttagandet. Ommyndigheterna önskade ha rätt att näma för sina pålagor bör det ha legat i den enskildes intresse att förhindra detta och istället kräva ett utmätningsförfarande skött av bönderna själva, så som Upplandslagen stadgar för vanliga brott. Vilka är då reglerna för exekutionen vid tredska att betala skatter? Här lämnar Upplandslagen besked medan Södermannalagen tiger omdenna viktiga sak. Den viktigaste skatten var skeppsvisten, som utgick de år då ingen utrodd skedde. Kungen hade då rätt till motsvarande prestationer i pengar och in natu-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=