168 måste således ha varit ett vanligt föremål för nåm.-^ Styremannen har emellertid också rått till nåmför uteblivna bidrag till ledungen.’** Vid sidan av lagen utbildades i dansk rätt en praxis att målsägaren vände sig till kungen, som ingrep utan dom och konfiskerade den tredskandes gods. Genomsärskild lagstiftning sökte oppositionen komma tillrätta med det kungliga godtycket.’^ I dansk rätt finns dessutomen särskild lag omnåm, nämligen den som gäller dråparens rätt att kräva sina släktingar pä deras del av mansboten till den dräptes släkt. Den behandlas i kapitlet om ättböter och diskuteras också nedan i samband med nämförbudet i Ostgötalagen.-’° Norsk rätt Norsk rätt har inga bestämmelser om nåm, endast om utmätning. Denna benämns atfor, här kallat atför, med \evhen fara til, fara at eller fara i hu manns. Atför innebär att mälsägaren fär tingmännens hjälp med att fara till den tredskandes gärd och ta ut godset.^' Karakteristiskt för atför som det framträder i lagtexterna är att det är målsägaren som är den agerande. Han bestämmer själv hur mänga av tingmännen han behöver som hjälp och dessa är dä vid vite förpliktigade att deltaga. Atför fär därför karaktären av ett privatförfarande, när mälsägaren är en enskild person, och detta är det vanligast förekommande fallet. Ofta saknas också en angiven ersättning till tingmännen för deras medverkan trots faran för liv och lem vid utsökningen. Andra lagställen anger en sädan ersättning och det förekommer att käranden själv fär betala denna ur den honom tillkommande boten.-’’ Norsk rätt har även ett tämligen omfattande administrativt atför för försummelse av vissa prestationer: till kyrkan och tinget och för skeppsbyggnad. vissa fall framgår emellertid inte hur det konkreta förfarandet gestaltade sig och därmed inte heller omdet var fråga omnämeller utmätning. Norska lagar har också mänga explicita förbud för myndighetspersoner att olagligen göra atför. Omkung, jarl eller lendman olagligen gör atför hos någon ska han förföljas och dräpas. Omen baron eller kungens ombudsman tar bondens gods ”otalt och odömt” bötar de till kungen 10 marker silver och till målsägaren enligt dennes bötesanspräk efter laga dom. Motsvarande bot till kungen för den enskilde mälsägarens olaga atför är 3 öre silver. Stadslagens förbud mot atför utan dom riktar sig främst till myndighetspersoner. I rättarböter frän 1290-talet förbjuds sysselmannen att stämma någon inför lagmannen för att fä ut böter innan saken är undersökt hemma i bygden.-” I lagstiftningen efter landslagen kommer initiativet till utsökningen att övergå frän den enskilde till kungens ombudsman. Denne sammankallar ett särskilt 33 I
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=