162 mätta godset är fast egendom. Svaranden har då lösningsrätt inomen viss tid. De juridiska kategorierna har i detta fall ett begränsat intresse. Nåmoch utmätning behandlas i fortsättningen som likvärda vad gäller äganderätten. Det avgörande är hur exekutionen går till och vem som kontrollerar den. Utmätning definierar jag somett förfarande, då exekutionsmännen skaffar sig tillträde till den tredskandes hus och där i ordnade former lägger beslag på den utdömda egendomen. Exekutionsmännen ska enligt lagarna utses bland tingmännen. Nåmska enligt vissa lagar tagas ”utomgård och grindstolpar”, varför det måste ha varit fråga omutegående kreatur och liknande. Vid nåmförutsätts i varje fall inte någon medverkan från i lagen angivna personer. Helt klart är att varken utmätning eller nåmfick företagas utan föregående dom. De är alltså bägge legala exekutionsformer. Kapitlet är upplagt så att i det inledande avsnittet ges en kortfattad översikt av bestämmelserna i äldre rätt både när det gäller tredskoprocessen och exekutionen. I avsnittet omnordisk rätt har jag endast tagit upp några betydelsefulla regler för tredska i svensk rätt. I övrigt handlar avsnittet omexekutionen. Mosaisk, romersk och kontinental rätt Mosaisk rätt Den mosaiska rätten har inte många bestämmelser omexekution men där förekommer några regler om panttagande, vilka har paralleller i senare rätt. ”Om du ger något som lån åt din nästa ska du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. Du ska stanna utanför och mannen, somdu lånat åt, ska bära ut panten åt dig. Du ska inte ta kvarnen i pant, ty det är att ta livet i pant. Det är alltså fråga omett mellanting mellan frivilligpant och tvångspantning. Ingenting sägs om vad som skulle hända om panten förvägrades långivaren. Situationen som sådan är inte direkt jämförbar med vad som här är aktuellt. Det finns emellertid två moment i denna bestämmelse, som går igen som grundläggande karakteristika i senare lagars bestämmelser omtvångspantning: borgenären får inte gå in i gäldenärens gård och ta pant och vissa saker somhör till livsuppehället är undantagna från panttagning. «3 Romersk rätt I äldre romersk rätt finns utförligare bestämmelser om panttagning. Borgenären har rätt att under vissa betingelser ta pant i gäldenärens egendom eller ta honom som gäldträl, dvs låta honom arbeta av skulden. I de fall där gäldenärens bo gick till skifte, måste hustruns och barnens del undantagas.Liknande regler finns bland annat i svensk rätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=