147 ningen innefattas också andra förmögenhetsbrott, somförskingring och myntförfalskning. Ovan har visats att även hor kunde räknas somstöld. Rån skils från stöld vanligen genomatt tillägnelsen sker öppet. Våld är däremot inte somi romersk rätt något generellt villkor för att brottet ska karakteriseras som rån, även om detta rekvisit förekommer i vissa lagar. Den öppna tillägnelsen är emellertid inte heller den något generellt rekvisit. I vissa lagar skiljer man sålunda mellan öppet och hemligt rån. I andra lagar är det platsen som avgör, så att den olovliga tillägnelsen rubriceras som rån endast om den sker på gatan eller i skogen eller på åkern. I åter andra fall är det speciella handlingar, som rubriceras som rån oavsett hur detta sker, som i fallet olaga panttagning. Kyrkan använde gärna termen rån för olika former av intrång på dess domäner. Nordisk rätt visar en liknande begreppslig oklarhet. Vanligen skils rån från stöld genom att tillägnelsen sker öppet. I många fall understryks momentet våld. I de fall där någon öppet berövar en annan ett föremål som denne bär på sig måste man å andra sidan alltid förutsätta ett visst mått av våld. I övrigt skiljer sig rån från stöld genomden mängd olika former vari rånet uppträder. Särskilt är att märka att termen rån också används när det gäller immateriella ting, som att beröva någon en rättighet. Också stöldbegreppet utvidgas i senare lagar. I svenska landslagen betecknas det således som stöld att via köp och byte av jord minska kungens inkomster av skatt, alltså vad man med en nutida term skulle kalla skatteplanering.^ Vidare likställs häleri i nordisk liksomi romersk och kontinental rätt med stöld. Kategoriseringen avgör påföljden. Stöld kunde ge dödsstraff eller lemlästning sompåföljd. Rån beläggs regelmässigt endast med böter eller i vissa kvalificerade fall med fredlöshet. Den nedre gränsen för olovlig tillägnelse är ungefär lika i mosaisk rätt som i de högmedeltida nordiska lagarna. Jag har här använt den moderna termen allemansrätt. Allemansrätten Enligt Pentateuken får man plocka druvor eller ax på annans mark för att stilla hungern."* I Ed. Rothari är antalet druvor begränsat till tre.^ Samma och liknande regler går igen i senare tysk rätt. Vandraren får ta frukt så mycket han kan bära i handen. Särskilt generös är lagen mot havande kvinnor. En resande med vagn får hugga träd för sin brustna hjulaxel och låta hästen beta vid dikesrenen.^ Liknande bestämmelser finns i nordisk rätt. Skånsk lag tillåter den resande att ta nötter och andra frukter men inte mer än vad somryms i handsken eller handen. Samma bestämmelse finns i Ostgötalagen. Också i nordisk rätt återfinns rätten att fälla träd för att reparera brusten hjulaxel.^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=