148 Luften, det flytande vattnet, havet och havskusterna tillhör alla enligt justiniansk rätt, med hänvisning till naturrätten.* Denna ius naturale eller ius genimmråkar i en mängd i lagen uppräknade fall i konflikt med den enskilda äganderätten, som också den har naturrättskaraktär. Till allemansrätten hör att använda floder och hav för transporter och fiske och också att ankra vid kusterna men inte vid byggnader tillhörande enskilda ägare. Vilda djur, fåglar och fiskar tillhör alla, men blir enskild egendomnär de fångas av någon. Här kan konflikt uppstå omfångsten sker på enskild mark. Lagen tar somkonkret fall bl.a. upp infångandet av vildbin samt skatter och andra fynd gjorda på annans mark.’ Sådana bestämmelser finns också i kontinental och nordisk rätt, särskilt när det gäller den generella rätten till fiske och fångst av skogens djur, fåglar och bin. Men kontinental rätt gör undantag för kungliga och furstliga domäner liksom för kyrkans ägor. Lombardan ger således var och en enligt inre naturale rätt att ta bin och falkar ur annans skog. Samma rätt finns exempelvis hos ASun. Men Lombardan gör undantag för kungliga skogar.I nordisk rätt är det vanligare att vissa djurslag undantas för kungens räkning, såsom valen i dansk rätt och rådjuret i Ostgötalagen." Stöldsomsocial kategori Stöldobjekten i den mosaiska rätten är huvudsakligen kreatur. Stöld framstår i det avseendet somett brott mellan enskilda parter och sonas med ersättning till den bestulne. Men samtidigt ingår stöldbrottet i Dekalogen och har därmed status av ett brott som i särskild grad är riktat mot Herren. Att överträda Dekalogens förbud betyder dödsstraff. Det är den sistnämnda aspekten somtagits upp i västerländsk medeltidsrätt. I romersk rätt räknades stöld från enskild person somett delikt, dvs som en sak mellan parterna. Men i medeltidslagarna är brottet alltid också ett brott mot den allmänna ordningen, ett crimen med den romerskrättsliga terminologin. Det betyder dödsstraff för högre stöldvärden och böter också till myndigheterna för lägre. I landfredslagstiftningen står egendomsbrotten till och med i förgrunden, före sådana brott som dråp och kroppsskador, mordbrand och kvinnorov. Plundringar följde med de ständiga adelsfejderna och borgarkrigen på kontinenten. Inte minst kyrkan var utsatt för härjningar, vilket inte hindrade att klerkerna själva begick stölder i stor omfattning. Straffen blev fredlöshet och exkommunikation utöver godskonfiskationen, där inte dödsstraff kunde utmätas. I svearätten och svenska landslagen finns det två typer av stöld, somåtergår på två helt olika sociala situationer. Den ena återfinns i lagarnas stöldavsnitt och gäller dels stöld i allmänhet, dels speciella former som kreaturs- och åker-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=