143 Den enskildes målsägarrätt är också likartat reglerad. En person som omkommer på bron gäldas med vådaverksbot, ett djur med ”laga gäld” liksom vid bristfällig gärdning. Östgötalagen har helt andra bestämmelser än svealagarna. De sistnämnda har knappast några regler för väghållning, vilket Östgötalagen har. Denna lag saknar å andra sidan bestämmelser omde stora broar somger kungen ensaksböter vid brofall. Den högsta boten är 12 marker, och den får kungen inte för brofall utan som hedersbot om han själv skadas på bron. Det talas visserligen om ”kungsväg” liksom i Upplandslagen men det finns ingen bestämmelse som säger att kungen är målsägare för vare sig kungsvägar eller större broar. I övrigt utgår som mest en 3-markersbot för brofall. Lagen säger ingenting om fördelningen i kapitlet om broar, med undantag för 3-öresboten, som ska gå till de övriga i brolaget. Men 6-öresboten går till häradshövdingen enligt ovannämda passus i gärdningsbestämmelserna. Detta stämmer inte med vad somsägs i brokapitlet om3-öresboten. Häradshövdingen gör tydligen anspråk också på den bot somska tillfalla brolaget. Den skadelidande har liksomi svealagarna rätt till vådaverksbot. Till skillnad från svealagarna har Östgötalagen placerat sina regler för hur brosyn ska utses till rättegångsbalken, där den samordnats med gärdessynen."**^ Dessa syner tillsätts på fjärdingstinget av häradshövdingen. Nämnden ska fastställa bristerna och namnge de försumliga. Dessa kan inte gå ed mot nämnden. Däremot kan de genomvad söka rättelse under lagmannens eller kungens dom. De största broarna i landslagen kallas landsbroar och ger 40 marker för helt brofall men här tredelas böterna. Det betyder att det försumliga häradet bötar 2/3 av boten. Häradsbroar bötas med 20 marker. Fördelningen anges inte men får antas vara tredelning, liksomifråga omalla böter ner till och med 3 marker. Kungen anges inte sommålsägare vid brofall på de stora broarna.'*' Sammanfattning Det har alltså skett en påfallande minskning av kungens rätt vid väg- och brohållning i landslagen jämfört med de centrala svealagarna. Kungen betecknas inte som målsägare för de stora broarna och har inga ensaksböter för brofall. Ännu mindre är hans rätt i Östgötalagen. Kungen nämns inte alls som bötesmottagare vid brofall. Han har således av allt att döma inte haft någon överhöghet över väg- och broväsendet. Hans bötesrätt inskränker sig till hedersbot om han själv skadas på försummad bro. Östgötalagen skiljer sig också från de övriga lagarna genom häradshövdingens större rätt till böter och böndernas i motsvarande grad minskade rätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=