144 Sammanfattning gärdning och brohållning I dansk och norsk rätt är gärdningen huvudsakligen böndernas egen angelägenhet, bro- och väghållningen kontrolleras däremot av myndigheterna. Kungens och i förekommande fall biskopens höghetsrätt därvidlag manifesteras genom att böterna för försummelse är myndighetens ensak. I de centrala svealagarna har myndigheterna skaffat sig större kontroll och bötesrätt när det gäller gärdningen än i grannländerna. Här har kungen höghetsrätten också över allmänna vägar och broar. I landslagen har myndigheternas rätt inskränkts i bägge fallen. Kungens makt är väsentligt mindre på denna punkt än i grannländerna. Ännu mindre är den i Ostgötalagen. Här framstår kungen inte somhöghetsrättsinnehavare utan som gäst i landskapet. På det lokala planet har häradshövdingen större rätt på böndernas bekostnad än i svealagarna. Byalaget. Sammanfattning och slutsatser Den mosaiska rättens regler för bysaker återfinns somett kärnparti i kontinentala och nordiska lagars byalagsavsnitt. Det är i tidig kontinental rätt utbyggt med anslutande regler, särskilt för skador på växtlighet, för olaga intrång på annans mark och olovligt förfogande av annans egendom. Denna regelmassa återfinns i större eller mindre grad i alla de undersökta lagarna. Det finns ingen sannolikare förklaring till dessa likheter än skriftlig reception. I de äldre lagarna har målsägaren ensamrätt till böterna för bysaker. I senare lagar ökar myndigheternas bötesrätt och i de svenska har central och lokal myndighet genomgående böter för egendomsskador av en viss storlek. Därmed är de svenska böndernas tillvaro mycket hårdare reglerad i detta avseende än de danska. Däremot finns likheter med norsk rätt. Den hårdare regleringen i svensk rätt gör sig också gällande ifråga om gärdningen, men enbart i provinsrätten. Kungen har större rätt både ifråga om gärdning och brohållning i de centrala svealagarna än i landslagen. I alla andra bysaker utombrohållningen är kungens och hundarets rätt sammankopplade i de centrala svealagarna. Tredelningen av böterna för sakskador av en viss storlek genomfördes också först där. I västgötarätten skedde detta först senare och i Ostgötalagen är det oklart omdenna ordning alls införts. Det vi kan se är resultatet av ändringen, däremot inte från vilket tillstånd ändringen skedde. Om3-markersboten ursprungligen utgick endast vid rättsvägran som i dansk rätt, har den sannolikt tillfallit kungen eller biskopen. Tredelningen har då inneburit en motsvarande inskränkning i denna myndighets rätt till förmån för den lokala myndigheten. Denna begränsning har då till en början endast genomförts i svealagarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=