142 arbetets gång i byn, vilket motsvarar förhållandet i skånerätten. De yngre skulle motsvara Jutalagens och norska landslagens i lag bestämda datum. Men det kan också i sistnämnda fallet vara fråga om kompletterande regler. Lika oklara är de processuella bestämmelserna. Det kan också här vara fråga om äldre och yngre lag, där de yngre visar en högre grad av myndighetskontroll. Men det kan också i det senare fallet vara fråga om antingen större skada eller omtredska. Betydelsefull blir då den omständigheten att landslagen har förenklat reglerna och låter bönderna bestämma gärdningsdatum. Processen bestäms också av bönderna själva. De kan välja att låta tvist avgöras av by-, socken eller tingssyn, på samma sätt som i Västmannalagen. Det är först omsaken går till tinget som myndigheterna får böter. Jämfört med landslagen visar Upplands- och Södermannalagarna en starkare myndighetskontroll, hur man nu än vill tolka bestämmelserna där. Detsamma gäller Östgötalagen, som dessutom ger öresböterna till häradshövdingen, inte somi de andra lagarna till bönderna. 2 Upplands- och Västmannalagarna namnger fyra stora broar, som ger upp till 40 markers böter vid brofall, beroende på omdet är 1/8, 1/4, ett halvt eller eller ett helt hundare som försummat. Inget sägs ombötesfördelningen. Upplandslagen anger dock att kungen är målsägare för broar vid allmänna vägar, vilket indicerar ensaksböter. Södermannalagen har inga namngivna broar men ger kungen ensam böterna från 40 marker ner till 5 marker för brofall på större broar. För mindre broar gäller inbördes tämligen likartade bestämmelser. Försummelse att bygga och underhålla mindre broar ger böter på 3 örar, som målsägarna, dvs de övriga i brolaget, eventuellt också övriga i byn eller socknen, får uppbära. Broar vid allmänna vägar ger 3 eller 6 marker i böter till tredelning. Södermannalagen skiljer sig dock från de övriga genom att det inte är skadans storlek somger myndighetsböter utan hur länge bron varit försummad,på samma sätt somnär det gäller gärdning. För mindre broar blir det således öresböter de första tre veckorna. För längre tids försummelse inträder 3-markersboten. Alla lagarna har brosyner ledda av länsmannen. Västmanna- och Södermannalagarna har en bestämd tidpunkt utsatt, en gång på våren och en på hösten. Brosynen är kombinerad med vägsyn i den sistnämnda lagen, vilket får antas gälla även för de övriga. I de nämnda lagarna finns ett uttryckligt förbud för länsmannen att hålla flera brosyner utomi det fall att någon fått skada på bron och denne själv är närvarande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=