132 västgötarätten, vars rättlösabalk koncentrerar sina bestämmelser kring skador på djur. Vid denna jämförelse utgår jag från VgL I:s rättlösabalk. Motsvarande i VgL II är likalydande men har ett par tillägg. Jämförelsen med Pentateuken visar en signifikant kombination av tre moment: a) regler för panttagande b) regler för skador på och av djur, däribland fall i brunn c) ansvar för deponerat gods och hyrda och lånade djur. a) Mose lag stadgar att omnågon har skuld att kräva, ska långivaren inte gå in i hans hus och ta pant av honom utan låta honom komma ut och själv ge panten. I VgL R7 stadgas att omman kräver en annan på skuld ska detta ske inför grannarna. Sedan får han ta pant hos honomomhan vill. Detta förutsätter tydligen att panten förvägrats honomav låntagaren, ett fall som Pentateuken inte behandlar. b) Mose lag stadgar att om en oxe stångar en annan oxe så ska parterna sälja den levande oxen och dela betalningen för honom och därjämte dela det dödade djuret. Men omdet var känt att oxen stångades och ägaren ändå inte haft uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans. I VgL R 9 stadgas att att omkreatur dräper annat kreatur ska djurets ägare ersätta det dräpta djuret men ägaren får behålla kroppen. Eller tar det dräpta djurets ägare kroppen samt halva vederlaget. c) Enligt Mose lag ska den som haft ett djur i förvar, som blivit skadat eller bortrövat utan att någon sett det, gå ed inför Herren att han inte har förgripit sig på den andres tillhörighet, och därefter behöver han inte ge någon ersättning. Är det känt att det blivit bortstulet ska han däremot ge ersättning. Har det blivit ihjälrivet ska han föra framkroppen som bevis och behöver inte ge ersättning. Enligt VgL R 13 är är den som har gods i förvar ansvarig för stöld och rån, såvida inte hans egna ägodelar också blir tagna. Enligt R 12 ska den som lejer djur ansvara för vanvård, dit bl.a. stöld hör. Omdjuret blivit ihjälrivet ska kvarlevorna föras framsombevis.^ För djur som faller i brunn stadgar Mose lag ersättning i pengar. VgL R 9 har också ersättning i pengar efter en angiven skala. Det är alltså kombinationen av dessa moment och den materiella överensstämmelsen i de enskilda bestämmelserna som indicerar ett nära sammanhang mellan västgötarätten och Pentateuken. Bevisningen är här som annars grundad i Mose lag. Om djurets ägare i västgötarätten nekar till dråpet ska den andre kräva ”boken” och bipi sva saer gup holl at fae pit drap mit fae... I Skånelagen sompå många punkter uppvisar paralleller till västgötalagarna stadgas, att den somlejde djuret ska bipi sae swa gup hiaelpae att han inte vanvårdat eller förgripit sig på djuret.^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=