131 Kapitlet är indelat i tre avsnitt. Det första vill visa underlaget för receptionen, varvid jag tar hjälp av tabellerna.’ Det andra avsnittet behandlar maktfrågan vid sakskadorna och det tredje bro- och gärdningsskyldigheten i nordiska lagar. Också avsnittet omsakskadorna kommer in på receptionsfrågor. Receptionen Innan jämförelse av bysakerna i olika lagar kan göras måste ändringarna i systematiken klargöras. Pentateuken utgår från situationen och därför blandas regler för stöld av och skada på egendom. Denna systematik är vanlig i äldre lagar som Edictus Rothari. Romersk rätt gjorde emellertid skillnad på stöld och skada och detta kommer till uttryck i den systematiserade langobardrätten. En sådan indelning hade emellertid sina vanskligheter, eftersom skada och stöld ofta förenades i samma handling i bysakerna. Lagarna har löst problemet på skilda sätt. Södermannalagen har således konsekvent fört de konkreta stöldhandlingarna till byalagsbalken medan Upplandslagen praktiskt taget enbart för skador på egendom hit. En annan ändring i systematiken i viss nordisk rätt jämfört med mosaisk rätt och Leges är att kategorin djur dräper människa har förts till avsnitten för dråp. Av ASun framgår att lagen hade ändrats.^ Tidigare hade ägaren till ett djur ”av grymnatur”, somdräpt en människa, fått böta som omhan gjort det själv. Men efter kung Valdemars nya förordning nedsättes boten väsentligt. Den äldre lagen har motsvarighet i mosaisk rätt, där ägaren till farligt djur som dräper människa likaledes svarar för djurets gärning, som om han gjort den själv. Liknande bestämmelse finns i Lex Visigothorum.^ Det är tydligen denna påföljd som gjort att brottet placerats bland andra mandråp. Romersk rätt ser annorlunda på ansvarsfrågan och detta kan ha medverkat till att lagen ändrades.'* 1 Som framgår av en jämförelse mellan tabellerna innehåller Pentateuken en kärna av bestämmelser som går igen i alla lagars byalagsavsnitt. De är centrerade kring skador på och av djur. I västerländsk rätt är detta parti utvidgat med bestämmelser om olaga intrång på annans mark och skador på växtlighet, byggnader och anläggningar av olika slag för jakt och fiske. De nordiska lagarna har alltså haft många källor att tillgå för sina byalagsavsnitt. Bibeln kan i vissa fall ha fungerat som direktkälla. Särskilt antagligt är detta när det gäller
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=