129 konsekvent som istadarätten är genomförd. Upplandslagen och stadslagen hör till denna grupp. Till den senare hör götalagarna och i viss mån landslagen. Arvsrätten berörde varje egendomsägande person och var en betydelsefull maktfråga. Därmed är också sagt att den inte duger somdaterande instrument, såvida det inte finns särskilda omständigheter att anföra. Sådana har inte påträffats. Analysen har visat att det inte funnits någon ”Birger jarls arvslag”, som gällt för hela riket. På den ställda frågan omman kan använda arvsrätten för att datera de svenska provinslagarna inbördes, blir alltså svaret nej. Svenska lagar visar genomgående mycket nära anslutning till äldre rätt. När det gäller lagarnas inbördes förhållande är det påfallande vilken särställning Upplandslagen intar. Det finns ingen lag som visar sådana överensstämmelser med justiniansk rätt somden, både när det gäller äktenskap och arv. När det gäller kvinnans rättsliga ställning går en skarp gräns mellan justiniansk rätt och mosaisk-västerländsk. Med den senare blir kvinnorna omyndigförklarade. Enligt kyrkans lära är kvinnan underordnad mannen och denna ideologi var som klippt och skuren för det feodala medeltidssamhället. Införandet av dotters arvsrätt jämte son i svensk rätt har på grund av kvinnans omyndighet inte haft den betydelse man tidigare tillmätt den. Den var ett resultat av att kollationsplikt infördes för alla hemgifter. I de få fall där receptionen av den justinianska rätten även medtog bestämmelser somförutsatte kvinnans jämlikhet - som i Upplandslagen ifråga om rätten för kvinnan att säga upp äktenskapsavtalet - så har dessa snabbt överkorsats av biskopens myndighet. Kyrkan har haft ett bestämmande inflytande på utformningen av den medeltida äktenskapsrätten och har genom sina krav på arvsrätt - testamentariskt eller ■ som kvotdel av kvarlåtenskapen - också varit medbestämmande i arvsrättens utformning. 9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=