127 hang. Det är annars inte ovanligt att lagarna anger lagstiftaren. Östgötalagen har åtskilliga hänvisningar till Birger jarls lagstiftning men inte när det gäller arvsrätten.När Östgötalagen omnämner den lag, varigenom syster fick ärva en tredjedel tillsammans med bror, använder den istället uttrycket ”den nya lagen”, vilket i diplomen betyder landslagen.^® Där man kunde vänta sig att uppgiften skulle finnas, där saknas den alltså. Ingen lagbok stöder Erikskrönikans påstående. Nu är det också så att ”Birger jarls arvslag” inte är genomförd i den utsträckning man skulle vänta. Västmannalagen är redigerad åtminstone 40 år efter den påstådda tillkomsten av lagen. Men den låter bror till arvlåtaren ärva före syster. Man kan jämföra med Västmannalagens noggranna återgivande av Magnus Birgerssons lag omgästning och rättare.Dalalagen hänvisar i ett stadgande till konung Birger Magnusson, men har ingenting av ”Birger jarls arvslag”.Det är osannolikt att denna skulle ha nonchalerats på det sätt som skett, om den varit en rikslag, så somden traditionella forskningen föreställer sig. Uppgiften i krönikan att Birger jarl skulle ha stiftat en arvslag i samband med sonens bröllop är också egendomlig. Vad man kunde tänka sig är att han försökt legitimera sonens val till tronföljare och att krönikan hänsyftar på detta. Birger var svåger till den barnlöse Erik Eriksson och denne efterträddes av Birgers son Valdemar, som alltså var systerson till kungen. Detta val var ytterst kontroversiellt och ledde till svåra oroligheter. Slutsatsen blir att Erikskrönikans uppgift att Birger jarl infört nämnda arvslag inte är trovärdig. Ingen annan uppgift stöder detta påstående. Det betyder att när Östgötalagen talar om”den nya lagen”, så kan därmed inte avses någon av Birger jarl given lag. Den lag man syftar på är istället landslagen eller någon kunglig stadga, typ Skarastadgan. Dotters arvsrätt I VgL I och Dalalagen samt i norsk provinsrätt ärver dotter först efter son. Detta var i enlighet med mosaisk och langobardisk rätt och har antagligen tidigare gällt också i övriga Sverige. Rätten för syster att ärva jämte bror har emellertid inte haft den betydelse för kvinnorna själva somman velat tillmäta den, i synnerhet inte när arvingarna var barn till arvlåtaren. Dotter hade rätt till hemgift vid sitt gifte och detta betraktades redan av samtiden somett förtida arv. I de langobardiska lagarna bestämde fadern hemgiftens storlek, vilket kunde betyda avsevärda skillnader mellan bröstarvingarna. En äldre dotter kunde på det sättet bli väsentligt bättre tillgodosedd än en yngre son. I nordisk rätt har dotters legala arvslott bestämts till hälften av sons lott. Det är ett schablontal, som i det enskilda fallet kunde vara till fördel eller till nackdel för kvinnan. Däremot har det ensidigt varit till nackdel för kvinnorna när Jutalagen bestämmer att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=