123 ri.*° Liutprand tillägger emellertid att själagåva till kyrkan får ges på sjukbädden. Enligt en äldre stadga av Liutprand får mannen ge vad han vill till kyrkan, men enligt en yngre får han inte inkräkta på döttrarnas arvsrätt.” Denna regel måste då också ha gällt sönernas arvsrätt. Fadern har emellertid en viss rättighet att ge ett barn mer än ett annat. Han kan sålunda testamentariskt ge en dotter intill 1/4 av en sons del. Till hemgift kan han ge henne vad han vill.'^ Lomhardan Langobardisk rätt tillämpar således i huvudsak gradualprincipen när det gäller manliga arvingar, med undantag för istadarätt för sonsöner. Däremot låter man kvinnor i olika led vara samarva. Lagen ger också illegitima söner arvsrätt. Naturales arvsrätt blev i Lombardan livligt diskuterad av kommentatorerna, beroende på att ett lagställe kunde tolkas så att de oäkta sönernas arvsrätt inskränktes till förmån för äkta döttrar. Exemplet är belysande för juristernas betydelse för utformningen av arvsrätten. Liber Papiensis tolkar lagstället till förmån för döttrarna. Summan och Lombardakommentaren däremot till de oäkta sönernas fördel. Gutalagen visar en nära överensstämmelse med denna sistnämnda ordning.” Kungens och kyrkans rätt är mycket mer framträdande i langobardisk rätt än i justiniansk när det gäller arv. Övriga Leges Med undantag för Lex Visigothorum förekommer regler om arv ytterst sporadiskt i några Leges. Av Lex Baiuwariorum framgår indirekt att döttrar ärver efter söner. Släktarvet går till sjunde led, sedan inträder fiscus.” Också i Lex Alamannorum ärver döttrar efter söner. Endast den dotter som gifter sig med en jämbördig man ärver jord.” I Lex Salica nämns inte dotter men väl andra kvinnliga släktingar. All jord går till männen.” Att dotter inte nämns direkt bör sammanhänga med att hon normalt utrustades med hemgift. I de högre socialskikten skedde bortförlovning med avtal omhemgift ofta i tidig ålder. Lex Visigothorumär desto utförligare om arvsrätten. Den ansluter sig nära till justiniansk rätt. Här ska endast noteras att lagen uttryckligen låter son och dotter ärva lika.” Nordisk rätt Schematiskt kan man indela nordisk arvsrätt i en dansk och östsvensk del samt en norsk och västsvensk del. I den förra är parentelprincipen övervägande, i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=