118 stadgar omkvinnans samtycke vid avtalet. Förstnämnda rätt är emellertid satt ur spel genom en påföljande bestämmelse som ger biskopen makten över fästningsavtalet. Det är tydligt att reglerna om avtalsfrihet är recipierade från romersk rätt och att dessa ändrats genom kyrkans bud. Med biskopens bestämmanderätt kommer Upplandslagen i samma läge som lagarna i den andra gruppen, som här inkluderar även Södermannalagen. I Upplandslagen spelar vidare vigseln en undanskymd roll till skillnad mot förhållandet i den andra gruppen. Vigseln är inte obligatorisk i denna, men den förutsätts förekomma i normalfallet. Östgötalagen visar här att den tidsmässigt står nära de allmänna landslagarna. Sammanfattande jämförelse Överensstämmelserna mellan svensk rätt och romersk/langobardisk när det gäller äktenskaps ingående är sådana att reception är den enda sannolika förklaringen. Det rent formella förfarandet är gemensamt i alla tre rättssystemen. Men när det gäller kvinnans ställning står justiniansk rätt i en klass för sig med sin utpräglade jämlikhet, medan svensk och langobardisk rätt har ojämlikheten som princip. I de sistnämnda lagarna är kvinnan alltid omyndig liksomi mosaisk rätt. Dessa lagar erkänner endast manusäktenskapen som legala, vilket överensstämde med kyrkans åskådning. Kyrka och världslig överhet har gått samman när det gäller formerna för äktenskaps ingående i västerländsk rätt. Däremot har det rått strid omkyrkans överhöghet i äktenskapssaker. Kyrkans krav på doms- och bötesrätten grundade sig på hennes uppfattning av äktenskåpet som ett sakrament. Den viktigaste maktfaktorn jämte skilsmässoförbudet var kyrkans lära omäktenskapshindren, varigenombiskoparna fick vittgående möjligheter att bestämma över vilka dynastiska och andra förbindelser av politisk och ekonomisk betydelse somskulle godkännas. Endast genomäktenskapsavtal med förmyndarens medverkan kan kvinnan i svensk rätt få de ekonomiska rättigheterna i äktenskapet som lagen anger och uppnå att hennes barn blir arvsberättigade. Den uppluckring av giftomannens ställning som enligt litteraturen skedde på kontinenten under högmedeltid har ingen motsvarighet i Sverige. Med undantag för en alternativ bestämmelse i Upplands- och Västmannalagarna, somöverensstämmer med den justinianska rätten, är kvinnan enbart objekt vid äktenskapshandeln. Detta gäller även stadsrätten. Med nämnda undantag är inte heller hennes medgivande till äktenskåpet stadgat som villkor i de svenska lagarna. Den yngre landslagen, som är tillkommen under stark kyrklig påverkan, ger i det avseendet kvinnan en sämre ställning än tomden 800 år äldre Edictus Rothari. Underlag för jämförelse med senare kontinental rätt har inte kunnat med-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=